Herr Äster och fröken Sissa

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

32. Herr Äster och fröken Sissa

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Herr Äster rider sig der söder under ö —

Så välsigne! —

Han fäster Sissa lilla så väner en mö.

Stor sorg bär han väl för henne.

2. Han fäste Sissa lilla och förde henne hem,

Så stor och så kynner så var han öfver den.

3. Herr Äster rider sig uti rosenlund,

Der lyste Sissa lilla hvila en stund.

4. Herr Äster breder ut sin kappa blå,

Der födde Sissa lilla de sönerna två.

5. Herr Äster klappa' Sissa lill’ på hvitblommand' kind:

»Hvem är nu väl fader till små barnen din?»

6. »Så hjelpe mig Gud utaf all min nöd,

Som intet jag vet, om han är lefvand' eller död.»

7. Min fader han var en så underlig man,

Han bygde min bur så nära vid strand.»

8. Elfva voro de, min bur nederbröt;

Det var ej mer än en, som min ära åtnjöt.»

9. Herr Äster klappar Sissa lill’ på hvitblommand' kind:

»Hvad fick du då för äran din?»

10. »Och han gaf mig en harpa utaf gull;

Han bad att jag skull' leka, när jag är sorgefull.»

11. »Och han gaf mig en silkessydder särk,

Den hafver jag slitit med sveda och värk.»

12. »Och han gaf mig det röda gullband,

Det band han om min snöhvita arm.»

13. »Och han gaf mig ett par sölfspända skor,

Dem hafver jag slitit med så mycken stor oro.»

14. »Och han gaf mig en sölfboddan knif;

Krist gifve, han satt i hans hjerta och lif!»

15. »Och hör då, Sissa lilla, nu tala intet så:

Jag är nu fader åt små barnen de två.»

16. Herr Äster klappar Sissa lill’ på hvitblommand' kind:

»Hvart skall vi nu göra af småbarnen din?»

17. »Det ena lägga vi under så bredan en sten,

För det bära vi sä lönligen men.»

18. »Det andra lägga vi under sä grönan en torf,

För det bära vi så lönligen sorg.»

19. »Och hör du, Sissa lilla, nu tala inte så,

Min syster bor inte så långt härifrån.»

20. »Min syster bor inte så långt ifrån by,

Hon fostrar upp de barnen, om de än voro try.»

Herr Äster klappar Sissa lill' på hvitblommand' kind:

»Orkar du nu rida i guldsadelen din?»

22. »Så litet orkar jag rida i guldsadelen min,

Jag fruktar, när jag framkommer, din moder spottar mig.»

23. Herr Äster han rider sig till Hviteborgs led,

Der ståndar hans moder och hvilar sig vid.

24. »Du vare välkommen, herr Äster, kär sonen min!

Hvar hafver du fått den unga bruden din?»

25. »Och hjelpe mig Gud utaf all min nöd,

Som jag såg aldrig så väner en mö.»

26. De ledde Sissa lilla i bruarehus,

Riddaren och små svenner de bar för henne blus.

27. Alla drucko mjöd och alla drucko vin,

Herr Äster lagade mat åt allrakärasten sin.

28. De lade Sissa lilla mellan bolstrarna blå,

Herr Äster lade sig på kistorna små.

29. »Och hör du, herr Äster, kär' sonen min:

Hvi sofver du inte när unga bruden din?»

30. »Jag lofva’ hennes fader allt söder under ö,

Att Sissa lilla skulle sex veckor sofva mö.»

31. »Det är nu den seden uti främmande land» —

Så välsigne! —

»En jungfru skall sofva sex veckor utan man.»

Stor sorg bar han väl för henne.

_____

Se Variant af denne vise