Herr Hollkin och liten Kerstin

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

11. Herr Hollkin och liten Kerstin

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Och drottningen ville sina tärnor lära —

Villa rosor mig lofva —

Allt huru de skulle förvara sin ära.

Med de andra, de sofva, der leker han en afton.

2. »Herr Hollkin han hafver lockat mig i år,

Att jag skulle honom gifva min tro.»

3. »Och hafver herr Hollkin lockat dig i år,

Så skall du mer aldrig bo uti min gård.»

4. »Ack, om jag hade mig en fulltrogen vän,

Som budena bure till herr Hollkin i qväll!»

5. Och svarade falska tärnan i kjortelen blå:

»Och vill ingen annan, så skall jag väl gå.»

6. Och svarade falska tärnan i kjortelen hvit:

»Och vill ingen annan, så vill jag gå dit.»

7. Den tredje hon var så snar till att svara:

»Och vill ingen ann', skall jag budena bära.»

8. Och när hon kom till herr Hollkins gård,

Ute för henne herr Hollkin han står.

9. »Liten Kerstin hon hafver mig till eder sändt:

Hon bad ni skulle rida till henne i qväll.»

10. Hon hafver eder födt en dotter så stor;

Hon är långt svartare än svartaste jord.»

11. »Och vare så svart hon vara vill,

Ju mera röda guldet jag henne gifva vill.»

12. »Och skänk henne dessa vinflaskor in,

Och bed henne dricka alla sorger ur sitt sinn!»

13. »Bed henne bära ut de bolstrarne blå,

Hon må välan ligga på dunbolstrar små.»

14. »Bed henne släcka ut de talgeljus,

Hon må välan bränna de hvitaste vaxljus.»

15. »Bed henne hvarken sörja eller qvida,

I morgon så vill jag till henne rida.»

16. Falska tärnan hon gångar till sjöastrand;

Der drack hon ur vinet, tömde vatten igen.

17. »Herr Hollkin han skänkte dessa vattuflaskor in

Han bad ni skulle dricka alla sorger i ert sinn.»

18. »Han bad ni skulle bära ut de bolstrarne blå,

Ni har väl tid att ligga på stickor och på strå.»

19. »Han bad ni skulle släcka ut de talgeljus,

Ni må välan ligga i mörkaste hus.»

20. »Han bad ni skulle båd' sörja och qvida,

Ty aldrig skall han mer till eder rida.»

21. »Ack, om jag hade en silfbeskodd knif,

Så skulle jag sjelf förkorta mitt lif!»

22. »Och nog kan du få en sölfbebodd knif,

Men inte vill jag vara saker i ditt lif.»

23. Liten Kerstin klappar barnet på hvitan kind:

»I natt mister du kär moderen din.»

24. Herr Hollkin han var ej långt derifrå,

Han hörde väl efter hur talet skulle gä.

25. Liten Kerstin hon sig åt väggen vändt,

Herr Hollkin han stod i dörren på glänt.

26. »Och liten Kerstin, vänd dig ej bort ifrån mig!

Jag har väl inte ämnat att svika dig.»

27. »Falska tärnan skall sättas lefvande i jord» —

Villa rosor mig lofva —

»Som velat förråda så menlöst blod.»

Med de andra, de sofva, der leker han en afton.