Herr Magnus

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

12. Herr Magnus

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Herr Magnus han sadla' sin gångare grå —

Under lidan —

Så rider han sig till liten Kerstins gård.

Så väl trodde han henne bida.

2. Och när som han kom till liten Kerstins gård,

Ute för honom liten Kerstin hon står.

3. »Välkommen, välkommen, Magnus min!

Jag hafver dig bryggat både mjöd och vin.»

4. »Du hafver nu friat till mig i femton år;

Men aldrig har jag kammat ditt fagergula hår.»

5. Och Magnus han lade sig i liten Kerstins knä,

Der somna' han en sömn och den var inte söt.

6. Liten Kerstin drar upp sin silfbeskodda knif,

Den stack hon tre gånger genom Magnuses lif.

7. »Och aldrig jag trodde din falskhet så stor;

Men nu har jag sannat min kära moders ord.»

8. Och Magnus steg upp på sin gångare röd,

Så red han långt fortare än fogeln han flög.

9. Och när som han kom till sin faders gård,

Ute för honom hans moder hon står.

10. »Och Magnus, Magnus, kär sonen mm,

Hvad våller, bloden rinner så ur barmen din?»

11. »Min häst hafver varit mig så till men,

Han hafver mig stött mot en apelagren.»

12. »Det har väl inte varit någon apelgren,

Det har väl varit liten Kerstins silfbeskodda knif.»

13. »Och kära du min broder, släpp min häst i äng,

Och kära du min syster, du bädda upp min säng!

14. »Och kära min moder, I varen mig näst,

Och kära min fader, I hemten mig prest!

15. Men innan som budet till presten hann fram —

Under lidan —

Herr Magnuses timglas så saktelig utrann.

Så väl trodde han henne bida.