Herr Malmstens dröm

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

69. Herr Malmstens dröm

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Herr Malmsten han drömde en dröm om en natt

Så lustelig lockar man liljorna. —

Han drömde hans kärastes hjerta det sprack.

För älskogsfullt han sörjde’na.

2. Herr Malmsten han kallar på småsvenner två:

»Statt upp och sadla min gångare grå!»

3. »Statt upp och sadla min gångare grå,

Jag skall rida och höra, hur' kärasten mår.»

4. Herr Malmsten han red sig under rosende lid,

Så mötte han dervid tärnorna små.

5. Och talte den ena, med kjortelen blå:

»Gud nåde er, herr Malmsten, hvad sorg I får.»

6. Han talte till den andra, med kjortelen röd:

»Och hvem är sjuker och hvem är död?»

7. »Och ingen är sjuker och ingen är död,

Bara herr Malmstens fästemö.»

8. Herr Malmsten han red sig allt upp till by,

Der möter han liket och båren så ny.

9. Herr Malmsten så hastigt af gångaren sprang,

Han lyfte så lätt under bårestång.

10. Herr Malmsten strök af sig de fem guldringar,

Det gaf han åt dem, som skulle grifta och ringa.

11. I gräfven den grafven både bred och lång!

Och här skall blifva vår spatsergång.»

12. Herr Malmsten han ståndar både hvit och röd —

Så lustelig lockar man liljorna —

Han stack sig i sidan, sig sjelfver till död.

För älskogsfullt han sörjde’na.