Herr Peder och Malfred

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

13. Herr Peder och Malfred

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Det bodde en fru allt söder under ö,

Hon hade en dotter, som kallades Malfred.

Den sjön han gror aldrig.

2. Till henne så friade mång' fager ungersven,

Till henne så friad' herr Peder i Engeland.

3. Till hopa de lefde uti elfva år,

Och elfva små barn hade de till hopa då.

4. »Och kära herr Peder, blif hemma i år!

Jag lärer väl nu med det tolfte barnet gå.»

5. »Det var mig spådt, allt medan jag var mö,

Att jag med det tolfte barnet skulle dö.»

6. »Och den, som dig hafver spått, du skall dö,

Han skall mig brinna allt söder under ö.»

7. När som då herr Peder kom midt uppå sund,

Så fick han då höra de klockorna i lund'.

8. »Och kära min styrman, du styra i land!

Dig vill jag gifva mitt röda gullband.»

9. »Det är så svårt till att styra i land,

Det blåser starkt väder uppå vår strand.»

10. Och när som han kom på sin svärfaders gård,

Der ute för honom hans svärfader står.

11. »God fred, god dag, kära svärfader min!

Huru står till med Malfred min?»

12. »Det står så till med Malfred som det kan,

Hon spinner guldtråd och slår i guldband.»

13. Herr Peder han sig uppå stentrappan går,

Och ute för honom hans svärmoder står.

14. »God fred, god dag, kära svärmoder min!

Hur står det till med er Malfred min?»

15. »Gud han väl vet huru Malfred hon mår,

Hon är redan döder och lagder på bår.»

16. Herr Peder han faller strax neder till jord,

Der låg han i tre timmar och talte aldrig ord.

17. Herr Peder han går sig i stenstugan in,

Och elfva små barn fälde tårar på kind.

18. »Småbarnen mina, I gråten ej så!

I skolen ej någon styfmoder få.»

19. Herr Peder läste upp båd' kistor och skrin,

Det röda guldet gaf han små barnen sin.

20. Herr Peder han satte sitt fäste mot sin fot,

Och udden den lopp hans hjerta emot.

21. Och innan det var dager och dager var ljus,

Så var det tre lik i herr Peders hus.

22. Det första var herr Peder, det andra var hans mö,

Det tredje äldsta dottern; i sorgen blef hon död.

Den sjön han gror aldrig.