Herr Peder och liten Kerstin

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

9. Herr Peder och liten Kerstin

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Herr Peder och liten Kerstin de sutto öfver bord —

Den älskog vilje vi begynna —

De talte så många skämtsamma ord.

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma.

2. Herr Peder han talar till liten Kerstin så:

»Mitt bröllop det skall om söndag stå.»

3. »Skall edert bröllop om söndag stå,

Då skall jag vara när och se deruppå.»

4. »Mitt bröllop skall stånda så högt upp i land,

Att aldrig någon jungfru dit komma kan.»

5. »Skall edert bröllop stå så långt upp i land,

Blifver jag buden, jag slipper väl fram.»

6. Herr Peder öfver breda bord språng,

De röda guldsporrar på golfvet sång.

7. Herr Peder ut genom dörren språng,

Han slog igen dörren så låset sång.

8. Herr Peder han gångar i apelgård,

Der lägger han sadelen på gångaren grå.

9. Herr Peder ut genom dörren steg,

Liten Kerstin honom med ögonen neg.

10. Liten Kerstin vrider sina händer i blod:

»Ack stackar den jungfru, som skalkar tror.»

11. Herr Peder han låter sitt bröllop tillreda,

Liten Kerstin låter sig bröllopskläder skära.

12. Hennes kjortel var af gyllenduk fin,

Tröjan var af skarlakan grön.

13. Hennes förkläde var af perlor och gull,

Armarne voro med diamanter full.

14. Herr Peder låter sitt bröllop gå fort,

Liten Kerstin låter sin gångare kringsko.

15. Liten Kerstin hon rider på snöhvitan sand,

Hennes häst han löper pä rödan gullsko.

16. Liten Kerstin rider till bröllopsgård,

En liten smådräng utför henne står.

17. Liten Kerstin binder sin häst vid apelgård,

Hon borstar och krusar sitt fagergula hår.

18. Liten Kerstin hon går sig i herr Peders gård,

Hennes ögon fälla mäng' sorgefull tår.

19. Du lilla smådräng, gack i brudehuset in,

Säg, här håller en jungfru fager och fin!

20. »Håller der en jungfru fager och fin,

Du låt henne komma i brudhuset in!»

21. Liten Kerstin in genom dörren steg,

Herr Peder henne med ögonen neg.

22. Liten Kerstin gångar i brudhuset in,

Det rann en ros på begge hennes kind.

23. »I varen välkommen, liten Kerstin till mig!

Här hafver jag blandat mjöd och vin.»

24. »Ej lyster mig mjöd, ej lyster mig vin,

Får jag ej sitta hos unga bruden din.»

25. »Inte får du sitta hos unga bruden min,

Gack på golfvet, bär henne mjöd och vin!»

26. Liten Kerstin månde på golfvet gå,

Hennes ögon fälla mång' sorgelig tår.

27. Unga bruden talte till småsvennen så:

»Hvad är för en jungfru, på golfvet går?»

28. »Herr Peder han hade en frilla så rik,

Hon är visst kommen till brudhuset hit.»

29. i Hon hafver mer guld pä sin kjortelfall,

Än herr Peder hafver i allt sitt våld.»

30. »Hon hafver mer guld på sina fingrar små,

Än herr Peder på sina gullstolar två.»

31. De drucko i dagar, de drucko i två,

Inte ville bruden åt sängen gå.

32. Den tredje dag, åt qvällen led,

Då begynte bruden åt sängen se.

33. De ledde den bruden till brudehus,

Liten Kerstin bär för henne fackla och ljus.

34. Och bruden satte sig på en stol,

Liten Kerstin drar af henne strumpor och skor.

35. De lade bruden i brudesäng,

Liten Kerstin täcker öfver begge dem.

36. Liten Kerstin ut genom dörren steg:

»Jag tror det fullvisst, jag kommer här ej mer.»

37. Liten Kerstin hon gångar sig i apelgård,

Der hänger hon sig med sitt fagergula hår.

38. Brådt kom bud för herr Peder in:

»Liten Kerstin hänger i apelgård.»

39. Herr Peder han ut genom dörren språng,

Han slog den igen så att låsen sång.

40. Herr Peder han gångar i apelgård,

Der löser han hennes fagergula hår.

41. Och tårarne runno från kinderna ner:

»Ack, medan du här lefde, jag höll dig så kär.»

42. Han lät grafva en graf både djup och bred:

»Här skola vi begge läggas ned.»

43. Han låt grafva en graf både bred och lång:

»Och här skall vara vår spatsergång.»

44. Herr Peder satte svärdet emot en sten,

Så udden lopp hans hjerta till men.

45. Herr Peder satte svärdet emot en rot,

Så udden lopp hans hjerta emot.

46. Den andra dagen, när dager var ljus,

Så lågo tre lik i herr Peders hus.

47. Det första var herr Peder, den andra var hans mö —

Den älskog vilje vi begynna —

Den tredje unga bruden; af sorg blef hon död.

Allrakärasten min, jag kan eder aldrig förglömma.