Herr Redevall

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

51. Herr Redevall

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Lilla Lisa och hennes moder de sutto i sin sal,

De förde sins emellan så underlig tal.

Hå hå! Nå nå — nå nå — nå! —

De förde sins emellan så underligt tal.

2. »Och hör du, lilla Lisa, kär dotteren min,

Hvad är det för mjölk på kjortelen din?»

3. »Det är väl ingen mjölk, fast eder tyckes så,

Det är af det mjöd, jag spilde i går.»

4. »Så litet de två ting hvarannan ä' lik',

Mjödet är brunt och mjölken är hvit.»

5. »Och sanningen må jag ej dölja för dig:

Herr Redevall hafver lockat mig.»

6. »Och hafver herr Redevall lockat dig,

Så skall jag ej mer vara moder för dig.»

7. »Herr Redevall den skall jag låta hänga i qvist,

Och dig så vill jag låta steka på spett.»

8. Men Lisa lilla gick dit herr Redevall låg;

Hon klappade på dörren med fingrarna små.

9. »Statt upp, herr Redevall, och släpp mig in,

För jag hafver talat med moderen min.»

10. Och hör du, herr Redevall, hvad jag säger dig:

Min moder hon är så vreder på mig.»

11. »Och dig så vill hon låta hänga i qvist,

Och mig sä vill hon låta steka på spett.»

12. »Och inte så skall jag brännas för dig,

Och inte sä skall du hängas för mig.»

13. Herr Redevall han sadlar gångaren grå,

Så lyfter han lilla Lisa derpå.

14. Och när som de kommo i rosende lund,

Der lyste lilla Lisa att hvila sig en stund.

15. Herr Redevall han bredde ut sin kappa blå,

Der födde lilla Lisa de sönerna två.

16. »Krist gif, jag vore hemma hos min moder igen!

Visst gåfve hon mig dricka och bäddade min säng.»

17. Och Redevall han tjente sin fastemö i tro,

Han hemtade vatten i sölfspända skor.

18. Herr Redevall han gick sig till rinnande ström,

Der satt liten fogel i trädet och sjöng.

19. Och liten fogel han sjunger alltså,

Att Lisa lill' var död med sönerna små.

20. När Redevall han kom till rosend grön lund,

Så var det allt sannt, som fogeln han sjöng.

21. Så grof han en graf så djup och bred,

Der lade han ned de likena tre.

22. Så satte han sitt svärd allt mot en rot,

Så udden den stötte hans hjerta emot.

Hå hå! Nå nå — nå nå — nå! —

Så udden den stötte hans hjerta emot.