Herr Ulfvar och fru Sölfverlind (Variant: Stjufmodren)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

58. Herr Ulfvar och fru Sölfverlind
Variant: Stjufmodren

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Konungen drog sig allt söder under ö,

Så fäster han fru Sölfverlind, så vän en mö.

Och för älskog.

2. Han fäste henne mö, han förde henne hem,

Mycken lust och glädje det följde med dem.

3. I hopa lefde de uti årena sju,

Efter sig hade de barnena try.

4. Och så kom döden uti det land,

Så tar han fru Sölfverlind från sina små barn.

5. Konungen drog sig allt söder under ö,

Så fäste han fru Allenborg och henne mö.

6. Han fäste henne mö och förde henne hem,

Mycken sorg och gråt det följde med dem,

7. Fru Allenborg hon inför dörren steg,

De fattiga små barnen med vreda ögon neg.

8. Det första hon spjerna’, det andra hon slog,

Det tredje fick hon uti håret och drog.

9. De fattiga barnen de togo af sitt råd,

Så gingo de upp på kyrkegård.

10. Der gingo de, på sin moders graf att stå;

Der fälde de sä mången modigan tår.

11. Det ena grät vatten, det andra grät blod,

Det tredje grät upp sin moder ur jord,

12. Fru Sölfverlind hon gångar sig till konungens gård,

Och ute for henne fru Ållenborg hon står.

13. Fru Sölfverlind hon sätter sig på fre-främsta pall,

Så lockar hon till sig små barnen all.

14. Hon tvätta' deras fötter, hon borsta' deras hår,

Hon tvätta' dem sä snöhvit' allt uti ögnatår.

15. »Efter mig så hade jag åker och äng,

Men mina små barn de gråta sig till säng.»

16. »Efter mig så hade jag bolsterna blå,

Men mina små barn de ligga på strå.»

17. »Efter mig så hade jag guldkrona röd,

Men mina små barn de gråta efter bröd.»

18. Äst du är mina barn en styfmoder så god,

Närast uti himmelen skall byggas din stol.»

19. »Ast du är mina barn en styfmoder så slem,

Närast uti helvetet skall byggas ditt hem.»

20. »Jag har ej längre tid att föra detta tal,

Ty jag skall vara igen, innan hanen han gal.»

21. Fru Ållenborg hon sätter sig på främsta pall,

Då locka' hon till sig små barnen all.

22. Hon tvätta deras fötter, hon borsta' deras hår,

Hon tvätta' dem så snöhvit uti ögnetår.

23. Konungen talte till fru Ållenborg så:

»Hvi låter du tre barnen på golfvet ej gå?»

24. »Hur skulle jag låta barnen på golfvet gå?

Ty jag talte vid deras moder i går.»

25. Konungen slog sina handskar i bord:

»Hur skulle jag få tala vid fru Sölfverlind ett ord?»

26. Innan det var dager och dager var ljus,

Så var det fyra lik uti konungens hus.

27. Det var de tre barnen, som gråtit hade sin mor,

Så var det konungen, han dog af sorgen stor.

Och för älskog.

_____

Se Variant af denne vise