Hertig Silfverdal

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

10. Hertig Silfverdal

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. »Och kära mina hofmän, I stillen edert lag!

Tills jag får gå till kyrkan och väcka upp min far.»

Min sorg faller vida!

2. Och Silfverdal han klappar uppå den mörka graf,

Och derur så fick han utaf sin fader svar.

3. »Hvem är, som mig väcker, allt under tungan jord,

Att jag ej får hvila med fred och med ro?»

4 »Jag vill er ej väcka, ej er oroa må,

Blott att jag får veta, hvar brud jag skall få?»

5. »En konungadotter, henne skall du få;

Men henne skall du söka i tvenne år.»

6. »Med dig skall du föra det röda guldband,

Och det skall du gifva prinsessan i hand.»

7. Och Silfverdal sadlade sin gångare grå;

Så rider han sig strax bort af sin gård.

8. Och när som de åren framlidit båda tu,

Så mötte han en gång de vallgossar sju.

9. »Och hören, I vallgossar, hvad jag er spörja må:

Hvad är det för ett land, jag kommen är uppå?»

10. »Det är väl intet land, det är en stor ö,

Der unga hertig Silfverdal skall få sin fästemö.»

11. Herr Silfverdal tar gullringar utaf sin hand,

Och dem vill han gifva de vallgossar i hand.

12. »Behållen de gullringar, de pryda eder hand,

Väl visa vi er vägen utan gull i hand.»

13. »När jag blir kung och herre allt uppå denna ö,

Så skolen I blifva mina riddare skön'.»

14. »Vi äro ej vallgossar, fast eder tyckes så,

Vi äro små Guds englar under himmelen blå.»

15. Herr Silfverdal han rider uppå konungens gård,

Och konungens dotter för honom ute står.

16. »Och hören, min jungfru, hvad jag er säga må:

Och viljen I blifva min äkta gemål?»

17. »Och inte jag det vill, och inte jag det får:

Min fader mig bortlofvat, när jag var tu år.»

18. Herr Silfverdal tog fram det röda gullband,

Så gifver han det prinsessan i hand.

19. Prinsessan tog bandet af Silfverdals hand:

»Härefter vi knyta ett bättre kärleksband.»

Min sorg faller vida.