Kämpen Grimborg

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

4. Kämpen Grimborg

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Det sutto två kämpar i Nordanfjell;

De helsade hvarannan så godan en qväll.

Men hvem skall föra våra runor så väl,

Med den äran?

2. Stallbroder talte till stallbrodren sin:

»Och har du inte lust att gifta dig än?»

3. »Väl vet jag så väner en fager mö och vif;

Men friar du dit, det kostar ditt lif.»

4. »Och kära min stallbroder, följ du mig dit!

Och dig vill jag gifva min gångare hvit.»

5. Och när som de kommo till mjölnaredam,

Der rann intet vatten, utan kämpablod fram.

6. Och när som de kommo till jungfrunes grind,

Der spelar en hjort och der dansar en hind.

7. Och när som de kommo till jungfrunes gård,

Gärdsgårdarne voro af jern och stål.

8. På hvar och en stör, som i gärdsgården var,

Ett blodigt mannahufvud blef man var.

9. Och Grimborg han klappade med vantarne grå:

»Statt upp, sköna jungfru, drag låsen ifrå!»

10. »Med ingen hafver jag stämma lagt,

Och ingen så släpper jag in om natt.»

11. Han gjorde sina fingrar båd' mjuka och små;

Så lätteligen drog han den låsen ifrå.

12. Och Grimborg han satte sig på rödan gullstol:

Statt upp, sköna jungfru, drag af mig mina skor!»

13. »Väl är jag en konungadotter så god,

Men inte står jag upp och drar af dig dina skor.»

14. Och Grimborg han sticknade vid sädana ord,

Han sprang upp i sängen med båd' strumpor och skor.

15. Brådt det kom bud för konungen in:

»Grimborg han sofver hos unga dottern din!»

16. Konungen ropte öfver hela sin gård:

»Ståndar upp, mina hofmän, I kläden er i stål!»

17. »Ståndar upp, mina hofmän, I kläden er ej falskt:

Jag känner väl Grimborg, han är en vågehals.»

18. De sparkade på dörren med sporrspändan fot:

Är Grimborg här inne, han komme oss emot!»

19. Och Grimborg han uppä dörren sprang;

Han slog den igen, sä låsen han sang.

20. Och somliga han spjernte och somliga han slog,

Och tolf tusen hofmän för hans fötter dog'.

21. Och Grimborg tar jungfrun vid fagergulan lock,

Så binder han henne vid sadelknapp.

22. Så rider han öfver den trettimila skog,

Slätt inte så talte han ett endaste ord.

23. Och inte var det en så liten en sten,

Som icke tog ett stycke ur jungfrunes ben.

24. Och inte var det en så liten en rot,

Som icke tog ett stycke ur jungfrunes fot.

25. Grimborg han rider på sin moders gård,

Och ute för honom hans moder står.

26. »Och hör du, herr Grimborg, hvad jag säger dig:

Och hvar har du tagit den fagra unga brud?»

27. »Henne har jag tagit i konungens gård

Med starkan arm och med jern och stål.»

28. Så gångar han sig uti höga lofts bur

Och spelte gulltärning med sin unga brud.

29. Och Grimborg han klappar på bolstrarna små:

»Lyster sköna jungfrun att hvila häruppå?»

30. »Och dig vill jag hålla för en herre så båld,

Änskönt du tagit mig med magt och våld.»

31. »Och dig vill jag hålla för kämpe och man.»

Och Grimborg han hvilar i jungfrunes famn.

32. Och förr’n det var dager och dager var ljus,

Tolf tusende hofmän i Grimborgs hus.

33. Och ute hans moder för hofmännen står;

»Vi bedje med Grimborg vi tala få.»

34. »Grimborg har dragit så långt bort i går

Och kommer ej hem förr än jul ett år.

35. »Och Grimborgs moder, I varen oss huld!

Vi skola er gifva det rödaste guld.»

36. »Grimborg han sitter i höga lofts bur

Och spelar gulltärning med sin unga brud.

37. De stötte på dörren med sköld och spjut:

»Statt upp, herr Grimborg, och kom till oss ut!»

38. Grimborg han såg genom vindluckan ut,

Han såg inte himlen för pilar och spjut.

39. »Kära mina hofmän, I biden en liten stund,

Medan jag mig kläder litet annorlund'.»

40. Och jungfrun hon var mot Grimborg ej falsk,

Hon spände sjelf brynjan omkring hans hals.

41. Och Grimborg sprang ned på sin moders gård:

Tolftusende hofmän till jord han slår.

42. Han sadlade upp sin gångare grå;

Så rider han till konungens gård.

43. Och när som han kom på konungens gård,

Ute för honom sjelf konungen står.

44. »Och hör du, herr Grimborg, hvad jag dig säga

Hvar äro de hofmän, jag sände dig i går?»

45. »De hofmän, dem du mig sände i går,

De ligga der alla slagna som får.»

46. Och äro än alla slagne som får,

Aldrig så kommer du utaf min gård.»

47. Grimborg han svänger sin gångare grå,

Och alla kungens tjenare han under sig slår.

48. Och Grimborg han stryker sitt blodiga svärd:

»Vore du ej konung, detta vore du värd.

49. »Kära du Grimborg, nu stilla ditt svärd,

Min dotter skall du få, du henne är värd.»

50. Och Grimborg drog hem och lefde i frid,

Och allt hvad han gjort, det blef nu härvid

Men hvem skall föra våra runor så väl,

Med den äran?