Klosterrofvet

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

92. Klosterrofvet

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Konung Magnus han bodde i Upsala,

Han åtte de döttrarna fäm,

De tre de äro döde.

De två de lefva än.

Der ligga de hjeltar slagne.

2. Konung Magnus han lät en härredag skrifva,

På den de slutade så:

»Fröken Elin skole vi i Wreta kloster gifva,

Fröken Karin skall riket förestå.»

3. Och det var Herr Sune Folckunge,

Han talte till sin broder, Herr Knut:

»Wi vilje nu rida til Wreta kloster,

Och ta Fröken Elin der ut.»

4 Och det var den ädle Herre,

Han svarade sin broder så:

»Vi vilje rida till Upsala.

Och se huru Kung Magnus han mår.»

5. Så redo de sig til Upsala,

Konungen der ville de gästa,

Och det vill jag eder för sanning säga,

Det var ej för Fröken Elins bästa.

6. Utkom der en liten smådräng,

Var klädd i skarlakan röd:

I riden bort, Herrar af Folckunge slägt!

Konung Magnus han är nu död.»

7. »Och är det sant, du säger för mig,

Konung Magnus ligger på bår;

Så är det då ingen i verldene til,

Som oss nu kan emotstå.»

8. Och det var nu Fröken Elin,

Hon drömde i sängen der hon låg,

När hon om morgonen vaknade,

Hon sade sin mormor deråf.

9. »Jag drömde om min Faders falckar,

De voro intet mer än tre,

De såto uppå vår klåster mur,

Så ynkelig låto de.»

10. »Jag tyckte ock, om den flygande örn

Och så den villande gam,

De begynte sig allt up en träta,

Och flögo så i min famn.»

11. »Drömde du om din Faders falckar,

De voro ej mer än tre,

Det bodar din Far, Kong Magnus,

Är änten sjuk eller död.»

12. »Och tyckte dig om den flygande örn

Och så den villande gam;

Det betyder, de Herrar af Folkunge slägt

De göra dig sorg och harm.»

13. Och det var Herr Sune Folckunge,

Han talte till brödren sin:

»Vinne vi nu Fröken Elin,

Så skall hon vist blifva min.»

14. När som de kommo till Wreta Kloster,

Så redo de det tre gånger omkring,

Och mitt uppå den klostermur

Begynte de bryta sig in.

15. Utkom der en liten smådräng,

Var klädd i kjortelen röd:

»Hvilken bryter på vår klåstermur,

Och gör fröken Elin stor nöd?»

16. »Herr Knut han bryter din klåstermur,

Herr Sune han vil der in;

Och hörer du, liten smådreng, nu:

Hvar sofver väl fröken Elin?»

17. Hennes säng hon är af röda guld

Och silke der rundt omkring,

Och det vill jag eder för sanning säga,

Där slipjjer ingen riddare in.»

18. »Dören är af Elphenben,

Så väl står hon på sin hakar,

Det vill jag eder i sanning säga,

Tolf riddare för fröken Elin här vaka.»

19. Och det var nu fröken Elin

Hon gjorde sina kinder så blek :

»Gud nåde mig i denna dag,

Här blir en ynkelig lek!»

20. »Hörer i, Fröken Elin,

I görer eder ingen nöd,

Förn de sku ta er ur klåstret i dag.

Förr sku vi alla ligga död.»

21. De Herrar både af Folckunga slägt,

De gjorde Fröken Elin emot,

De slogo ihjäl hennes riddare tolf,

Så de lågo döde för fot.

22. Fröken Elin hon fördes barfota

Och barhufd utaf Wreta gård,

Aldrig hörde man at Konunga barn

Så ynckelig färd månde få.

23. Och det var Herr Sone Folckunge,

Han förde henne till Ymsaborg,

Hon fick der tåla både ondt och godt

Och hafde qvido och sorg.

24. Och det var Fröken Elin,

Hon klagade all sin nöd:

»Viste min Fader, Kong Magnus, det,

Vist hämna' han riddarnas död.»

25. Och det var då Herr Sune,

Han fruktade ingen nöd:

»För sanning vil jag er, Fröken, säga,

Kong Magnus är redan död.»

26. Och är det sant, j sägen för mig,

Kong Magnus är redan död,

Så är det då ingen i verldene till,

Som mig kan hjelpa af nöd.»

27. Tillhopa voro de i 15 år,

Ja 15 år och dag,

Och alldrig de sig emellan talte

Ett godt nej eller ja.

28. Och det var en gång, den ädla Fru

Hon talte till smädrengen sin:

»Du skal gå i stenstugan fram,

Och beda min Herre koma in.»

29. Det kom då in Herr Sune,

Han stante vid hennes sängfötter:

»Kära, hvad han i för brådt att säga,

Att i ropen mig från mina gäster?»

30. »Jag har nu fått så hårdt ett sting

Uti min vänstra sida,

Jag hoppas til Gud Fader i himmelrik

Min tid lärer nu snart lida.»

31. »Vi ha varit ihop i 15 år,

Ja 15 är och tid,

Med eder har jag ock tre döttrar fått,

Jag fick dem än aldrig si.»

32. Så snart breddes ut det silke röd

Och sammet der runt omkring,

Så leddes derpå de Fröknar tre

Allt för sin Frumoder in.

33. »Hörer du, Fröken Karin,

Du äldsta dottren min,

Dig bjudes Kongen af Frankerik,

Den äran har du för mig.»

34. »Hörer Du, Fröken Maria,

Du medlersta dottren min,

Dig bjudes Kongen af Engeland,

Och honom gifver jag dig.»

35. »Och hörer du, fröken Elin,

Du yngsta dotteren min,

Du skal gifva dig i Wreta Kloster,

Och ärfva kär Modren din.»

36. Och det var Fröken Elin,

Hon svarade sin Moder i harm:

»Intet har jag något nunnekött,

J ärnen mig ock en man.»

37. Och det var den ädla Fru,

Hon vred sina händer i harm:

»Och skall jag icke vara hörd en bön

Af mina egna barn?»

38. Och det var då Fröken Elin,

Hon svarade med tuckt och fagert sinn:

»Jag skall gifva mig i Wreta Kloster,

Och ärfva kär Modren min.»

39. »Och hörer, Herr Sone, kära Herre min.

Och kläden er i sammetet blä,

Det vil jag eder för sanning säga,

En kongsdotter i alldrig mer få.»

40. Och det var då den ädla Fru,

Hon vände sig åt väggen dervid,

Och det vill jag eder för sanning säga,

Hon talte alldrig ordena fler',

Der ligga de hjeltar slagne.