Konung Gustaf I och dalkarlarne (Variant)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

101. Konung Gustaf I och dalkarlarne
Variant

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Kung GJÖSTA han reser i Dalarne opp,

Han sade til Dalkarlar sin:

»Kung Christiern ligger pä Stockeloms Slott,

Han dricker båd' mjödet och win.»

2. »I hören nu, mine Dalkarlar, ehwad

Jag eder skall bjuda uppå,

Om I wiljen följa till Stockeloms stad,

Att Jutarne med mig nedslå.»

3. Då swarte Dalkarlarne ej til behag,

Men sade Kungen igjen:

»Det stod et slag om Långfredag;

Wi minnas det alle wäl än.»

4. Kung GJÖSTA han swarade åter på slikt

Och sade til dem altså:

»Wi bedje Gud Fader i himmelrik,

Så lärer wäl bättre Oss gå.»

5. Straxt annat sinne i Dalkarne ran,

De sade till GJÖSTA, Sin Kung:

»Om Du will blifwa wår härhöfwidsman,

Så följer båd' gammal och ung.»

6. »Sniöskräfworna och Fuhrufnatten i trä

Rätt pilen råkar uppå,

Ja Christiern, den bloderacken, ock med

Skall ingalund ' bättre nu gå.»

7. »Helt gerna är jag eder Härhöfwidsman»,

Straxt swarade Konungen då,

»Allenast I ären mig trogne, hwar man,

Inunder min Fahna blå.»

8. De Dalkarlar swarade med friskaste mod

Som alle de warit en man:

»Wi wåga wäl gerna båd' lifwe och blod

Mot en så grymmer tyrann.»

9. »Så låtom oss alla, i Herrans Guds namn,

På wägen oss gifwa nu snart»,

Sad' Konungen, »att frälsa wårt fädernesland

Från Jutarnes grymma medfart.»

10. Så foro Dalkarlar med bågar åstad,

Alt öfwer den Tuna bro;

Flere då woro Dalkarlar i rad,

Än Konung GJÖSTA månd’ tro.

11. De Dalkarlar skynda sig fort i lopp

Alt neder till Tuna-hed;

Större nu blef Dalkarlarnes tropp,

Än Konungen kund' öfwerse.

12. De rasta där något, men foro sen fort

Med ifwer och fullsintan håg,

Att komma ju förre till samma ort,

Där hopen af Jutarne låg.

13. Dalkarlarna hinna til Brunnebäck fram;

Där fingo de Juthar i syn.

Straxt flere Dalpilar i wädret man fann,

Än haglet nedfaller i skyn.

14. Dalkarlarne började at skjuta alt mer;

De skjuta, alla en man.

Tjockare rykte Dalpilar där ner

Än sanden på sjöge-strand.

15. Så kjörde de Jutar i Brunebäcks älf,

Så wattnet dem porlade om;

De sörjde deröfwer, att Christiern sjelf

Han ej där tillika omkom.

16. Så togo de Jutar nu alle til flygt,

Och leto slikt ömkeligt quäd:

»Hin må mera dricka det porsöhl de brygdt

I smedjan wid Dalkarlens städ.»

_____

Se Variant af denne vise