Liten Kerstins bröllop och begrafning

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Svensk.gif


Svenska folkvisor vignet.jpg
Svensk Folkdiktning


57. Liten Kerstins bröllop och begrafning


Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius


1. Stallbroder talte till stallbroder sin —
Så gladelig —
»Får jag liten Kerstin, skön syster din?»
Så faller min hug till henne.


2. »Liten Kerstin hon är så liten och ung» —
Så gladelig —
»Hon kan icke bära gullkronan så tung.»


3. »Och vore liten Kerstin än aldrig så ung» —
Så gladelig —
»I år skall hon bära gullkronan så tung.»


4. Så lyfte de bruden på högan häst —
Så gladelig —
Och kungens små svenner de redo henne näst.


5. De ledde den bruden på kyrkogård —
Så gladelig —
Gullvirkade kläder och gullflätadt hår.


6. De ledde den bruden i kyrkan in —
Så gladelig —
Hennes tårar de tillra' sä tidt ned på kind.


7. De ledde den bruden i brudestol —
Så gladelig —
Hennes tårar de tillra' så tidt ned på jord.


8. »Och Herre Gud fader, hör min bön!» —
Så gladelig —
»Tag bort liten Kerstin med’n skogen står grön!»


9. Och pingestdag var det, den bönen hon bad, —
Så sorgelig —
Och midsommarsdagen hon lades i graf.


10. Så lade de liten Kerstin på bår —
Så sorgelig —
Och sjelfva Guds englar de kring henne stå.


11. De buro det liket på snöhvitan sand —
Så sorgelig —
Och sjelfva Guds englar de för henne sang.


12. De lade det liket i svartan mull —
Så sorgelig —
Guds englar de reste korset af gull.
Så faller min hug till henne.