Liten Kerstins bröllop och begrafning

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

57. Liten Kerstins bröllop och begrafning

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Stallbroder talte till stallbroder sin —

Så gladelig —

»Får jag liten Kerstin, skön syster din?»

Så faller min hug till henne.

2. »Liten Kerstin hon är så liten och ung» —

Så gladelig —

»Hon kan icke bära gullkronan så tung.»

3. »Och vore liten Kerstin än aldrig så ung» —

Så gladelig —

»I år skall hon bära gullkronan så tung.»

4. Så lyfte de bruden på högan häst —

Så gladelig —

Och kungens små svenner de redo henne näst.

5. De ledde den bruden på kyrkogård —

Så gladelig —

Gullvirkade kläder och gullflätadt hår.

6. De ledde den bruden i kyrkan in —

Så gladelig —

Hennes tårar de tillra' sä tidt ned på kind.

7. De ledde den bruden i brudestol —

Så gladelig —

Hennes tårar de tillra' så tidt ned på jord.

8. »Och Herre Gud fader, hör min bön!» —

Så gladelig —

»Tag bort liten Kerstin med’n skogen står grön!»

9. Och pingestdag var det, den bönen hon bad, —

Så sorgelig —

Och midsommarsdagen hon lades i graf.

10. Så lade de liten Kerstin på bår —

Så sorgelig —

Och sjelfva Guds englar de kring henne stå.

11. De buro det liket på snöhvitan sand —

Så sorgelig —

Och sjelfva Guds englar de för henne sang.

12. De lade det liket i svartan mull —

Så sorgelig —

Guds englar de reste korset af gull.

Så faller min hug till henne.