Necken

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

73. Necken

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Necken han gångar på snöhvitan sand —

Vaker upp alla redlige drängar! —

Så skapar han sig till en väldiger man.

De unga hafva sofvit tiden allt för länge.

2. Och Necken han gångar till skräddaregård,

Der låter han göra sig den klädningen blå.

3. Så gångar han sig allt upp under ö,

Der dansar så mången utvalder mö.

4. Necken han träder i dansen in,

De jungfruer rodna och blekna på kind.

5. Och Necken han drager det röda gullband,

Det faller så väl uti jungfruens hand.

6. »Och hör du, skön jungfru, hvad jag säga må:

Om söndag sku' vi mötas allt uppå kyrkogård!»

7. Och jungfrun hon skulle till kyrkan fara,

Och Hållfast han skulle hennes köresven vara.

8. Tömmar af silke och selen af gull:

»Kära du HålIfast, du kör int’ omkull!»

9. Jungfrun hon åker till kyrkan fram,


Och der möter hon sin fästeman.

10. Necken han rider till kyrkan fram;

Han häktar sitt betsel pä kyrkokam.

11. Necken han gångar i kyrkan in.

Och rådlös är jungfrun för fästeman sin.

12. Presten han framför altaret står:

»Hvad är för en man, på gången der står?»

13. »Hvar är du födder och hvar är du buren?


Eller hvar hafver du dina kläder väl skuren.»

14. »I hafvet der är jag båd' födder och buren.


Och der hafver jag mina hofkläder skuren!»

15. Och folket gick ut och skyndade hem,

Och bruden hon stod qvar med brudgummen än.

16. »Och hvar har du fader och hvar har du moder?

Och hvar har du vänner och hvar har du fränder?»

17. »Min fader och moder ä’ böljorna blå;

Mina vänner och fränder ä’ stickor och strå.»

18. »Och det är så svårt uti hafvet att bo;

Der äro så många, som öfver oss ro.»

19. Ja, det är sä svårt uti hafvet att vara;

Der äro så många, som öfver oss fara.»

20. Necken tog jungfrun i fager gulan lock.

Så band han henne vid sin sadelaknapp.

21. Och jungfrun hon ropa' så sorgeligt rop,

Det hördes så vida till konungens gård.

22. De sökte den jungfrun allt öfver bro,

Der funno de hennes gullspända skor.

23. De sökte den jungfrun allt upp efter fors —

Vaker upp alla redlige drängar! —

Der funno de hennes liflösa kropp.

De unga hafva sofvit tiden allt för länge.

_____

Se Variant af denne vise