Röfvaren Rymer

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

66. Röfvaren Rymer

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Herr Rymer han rider på jungfruens gård —

Trolofvat han I mig —

Och jungfrun hon ute för honom står.

Två hvita fjädrar för han i sin hatt

Och falken på sin hand.

2. »Och hör du, min jungfru, hvad jag säger dig:

Har du lust att följa af landet med mig?»

3. »Och jag vill dig föra till så härligt ett land,

Der är så mycket gull, som här det är sand.»

4. Och jungfrun hon sadlar sin gångare grå,

Så följer hon riddaren Rymer af gård.

5. Och jungfrun tager med sig juveler i gullskrin,

Och deri ligger hennes sölfbodda knif.

6. Jungfrun tager med sig de starka band,

Dermed till att binda herr Rymers hand.

7. Och när som de kommo i rosende lund,

Der lyster herr Rymer att hvila en stund.

8. »Och hör du, sköna jungfru, hvad jag säger dig

Och se, denna graf skall du ligga uti.»

9. »Och kära herr Rymer, säg icke så om mig;

Ty mången gräfver grop och faller sjelf uti.»

10. Herr Rymer han somna' i jungfruens famn,

Så binder hon honom till fot och till hand.

11. Så tager hon upp sin sölf bodda knif,

Och sticker den uti herr Rymers lif.

12. Och jungfrun hon tar hans förgyllande lur,

Så blåser hon efter hans systrar de sju.

13. Och systrarna voro så glada till mod:

»Nu få vi frökens guld och sölfspända skor.

14. Och jungfrun hon sätter sig på gångaren grå,

Så rider hon hem på konungens gård.

15. Och systrarna sju de togo sina spadar:

»Nu få vi den unga prinsessan begrafva.»

16. Och när som de kommo i rosende lund in —

Trolofvat han I mig —

De fingo begrafva kär broderen sin.

Två hvita fjädrar för han i sin hatt

Och falken på sin hand.