Riddaren Sankt Göran

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

99. Riddaren Sankt Göran

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Lofvad vare allsmäktige Gud,

Desslikes hans välsignade Son!

Jag vill en visa qväda

Om den riddaren Sankte Jöran.

- - -

2. »Hör du, Jöran, hvad jag säger dig,

Du skallt mitt ärende uträtta

Till Cappadociam, den store stad;

Der skall du med drakenom strida.»

3. »Den staden är både bred och lång,

Der bor en hednisk konung inne,

För samma stad ligger en drake,

Han ligger der staden till mene.»

4 »Den draken har så underlig sed,

Hvar dag vill han hafva sin föda,

Både folk och fä och hvad han får;

Så månd' han den staden utöda.»

5. »Hvar dag han icke sin födo får,

Han blåser andan öfver muren;

Alla de, hans anda känna få,

De blifva derutaf strax döde.»

6. »Den hafver en så underlig sed,

Hvar dag vill han hafva sin föda,

Både folk och fä förderfvar han,

Så ock månd' staden utöda.»

7. »Den dagen han ej sin föda får,

Luktar hans anda så svåra,

Han gångar sig alt för den staden

Och blås sin anda öfver muren.»

8. »Alla de, hans anda känna få,

De blifva deraf strax döde;

Så länge blåser han i den stad,

Att han ligger aller i öde.»

9. Konungen gaf dem ett annat råd,

Hvar dag en menniska gifva:

»Så må detta dock länga vårt lif,

Och så må vi längre få lefva.»

10. Då hvarfven voro omkring gångne,

På konungens dotter månde det falla;

Borgarne gingo för slottet in,

Hans endaste dotter utkalla.

11. Han böd för henne både silfver och gull,

Han ville det gerna utgifva;

Borgarne sade: »vi vilje det ej,

Våre barn ock gerna lefva.»

12. »Konung, I hållen det I hafven sagt

Och gören oss icke till mene!

Eller vi gåm i slottet in

Och brytom ned både stockar och stene.»

13. »Gäck nu ut, min käraste dotter,

Du skalt till draken gånga;

Jag hade dig aktat en konungs son

Och icke den draken till handa.»

14. Jungfrun klär sig i bästa kläder,

I de bästa, som hon hade;

Så tar hon med sig sitt lekelamb

Och så af slottet utgångar.

15. Jungfrun hon gångar af slottet nid,

Så ynkelig var hennes läte;

Fader och moder kysste henne tå,

Så bitterlig månde de gråta.

16. Jungfrun hon gångar på gatan fram,

Hon vrider sina händer så svåra,

Och hvart ett barn i staden var,

De fälde för henne tårar.

17. De följde henne på marken ut,

Guds hjelp kom henne till fromma;

Hon steg sig uppå en liten hög,

Hon mente draken skulle komma.

18. Som hon steg uppå den lilla hög,

Den stund var icke för länge,

Der kom Sankt Jöran ridandes,

Hans häst för allom springer.

19. Ridder Sankt Jöran kom ridandes,

Hans häst för allom månd' springa;

Baneret var hvitt, korset var rödt,

Det förde han i sina händer.

20. Hans baner var hvitt, hans kors var rödt,

Det förde han i sina händer;

Hans harnesk det sken allt som en sol,

Ty jungfrun honom ej kände.

21. »Stånden I här, min sköna jungfru,

Hvi sörjen I så svåra:

Hvad är eder till möda lagdt,

I sägen det uppenbara?»

22. »Detta är mig till mödo lagdt,

Mig enom drakan att gifva;

I riden bort, fager ungersven,

Om eder lyster längre lefva.»

23. »Jag hafver Gudi lofvat detta,

Och eder, jungfru, desslikes;

I dag vill jag eder hjelpa,

Eller skall jag sjelfver stjelpa.»

24. »Riden bort nu, fager ungersven,

I gören eder intet till mene,

Ty detta är nog att jag skall dö,

Jag dör nu heller allena.»

25. »Skulle jag nu så rida bort,

Så måtte jag det ej bekänna;

Jag skall eder frälsa i dag,

Om I viljen Kristi tro anamma.»

26. »Gerna vill jag Kristi tro taga

Och Gud allena åkalla;

Kunnen I mig frälsa i dag,

Vid Kristi tro vill jag hålla.»

27. »Vårom Herre gifver jag eder

Och Kristo Jesu bekänner.»

Och så kom draken af denne sjö,

Sankte Jöran emot honom ränner.

28. Han stack honom i munnen in,

Hans glafven flög allt i stycker;

Ingen fogel flyger så snart,

Som han sitt svärd utrycker.

29. Ingen fogel flyger så snart,

Som han sitt svärd utryckte;

Han månd' honom med Guds namn binda,

Att han sin mun återlyckte.

30. »I gången fram, min kära jungfru,

Lägger på hans hals ert bälte,

Så att er fader och moder se

Att I nu ären frälste.»

31. De ledde den draken allt till den stad,

Konungen på muren månd' ropa,

Och allt det folk, som i staden var,

Började då till att löpa.

32. De ledde den draken allt till den stad;

Sankt Jöran och den jungfru sköna

Bådo konungen taga vid Kristi tro,

Eller staden blir all öde.

33. »Gerna tager jag vid Kristi tro,

Och dertill allt mitt rike,

Och jag gifver eder min kära dotter,

Kunde hon vara eder like.»