Slottet i Österrik

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Svensk.gif


Svenska folkvisor vignet.jpg
Svensk Folkdiktning


34. Slottet i Österrik


Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius



1. Det ligger ett slott i Österrik —
Österrik —
Det är så väl bebundet,
Med silfver och det röda gull —
Röda gull —
Och marmorstenar uppmuradt.


2. Der inne ligger en ung hertig —
Ung hertig —
På sitt lif är han fången,
Väl femtio famnar under jord —
Under jord —
Bland drakar, etter och ormar.


3. Hans fader kom från Rosenborg —
Rosenborg —
Han till det tornet gångar:
»Ack du, min allrakäraste son —
Käraste son —
Huru hårdt ligger du fangen!»


4. »Ack fader, käre fader min! —
Fader min —
Jag ligger här hårdt fången,
Femtio famnar under jord —
Under jord —
I nöd och stort elände.»


5. Hans fader går för konungen in
Konungen in —
»Gif mig den fången lösan!
Tio tusen gyllen gifver jag er —
Gifver jag er —
För den fångens blodsdroppar.»


6. »Tio tusen gyllen de hjelpa ej —
Hjelpa ej —
Den herrn han måste dödas;
Pä sin hals hafver han en gullked —
En gullked —
Hon hafver hans lif förrådit.»


7. »Bär han en gullked på sin hals
På sin hals —
Den hafver han icke stulit,
Utan en jungfru hafver skänkt —
Hafver skänkt —
onom den till sin trolofven.»


8. De togo fången utur det torn —
Utur det torn —
Och gåfvo honom sakramentet.
Han ropade: »Krist i himmels tron! —
Himmels tron —
Nu är min död för handen.»


9. De förde honom på platsen ut —
På platsen ut —
På stegan månde han stiga;
Han bad ock då den mästerman —
Den mästerman —
Att han skulle få litet lefva.


10. Mästaren sade: »ej längre nu —
Ej längre nu —
Ty du aktar mig svika;
Ty gif mig hit en silkesduk —
En silkesduk —
Jag vill din ögon tillbinda.»


11. Han sade: »bind min ögon ej till —
Ögon ej till —
Låt mig först verlden beskåda!
Jag ser dock henne aldrig mer —
Aldrig mer —
Med mina svartbruna ögon.»


12. Hans fader uppå platsen stod —
På platsen stod —
Så svårlig hans ögon runno:
»Min kära son, min kära son,
Kära son —
Din död vill jag vedergälla.»


13. »Ack, fader käre, fader min —
Fader min —
Min död må du ej vedergälla;
Det komme min själ till pino svår —
Till pino svår —
Ty oskyldig måste jag dödas.»


14 »Jag sörjer ej mitt unga lif —
Mitt unga lif —
Ej heller verldslig ära;
Mer sörjer jag min jungfru kär —
Jungfru kär —
Hon gråter och sörjer så svåra.»


15. Det kom uppå den tredje dag —
Den tredje dag —
En engel af himmelen neder;
Han befalde, de skulle liket nedta',.
Liket nedta' —
Eller han ville staden nedsänka.


16. Derefter kom en hämd så stark —
En hämd så stark —
Hans död blef vedergullen,
Och hastigt nederslogs till mark
Slogs till mark —
Menniskor öfver trehundra.


17. Hvem denna visan hafver gjort —
Hafver gjort —
Det må hvar man väl veta:
Att det hafver varit en jungfru skön —
En jungfru skön —
Till sin vän i Österrike.