Slottet i Österrik

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

34. Slottet i Österrik

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Det ligger ett slott i Österrik —

Österrik —

Det är så väl bebundet,

Med silfver och det röda gull —

Röda gull —

Och marmorstenar uppmuradt.

2. Der inne ligger en ung hertig —

Ung hertig —

På sitt lif är han fången,

Väl femtio famnar under jord —

Under jord —

Bland drakar, etter och ormar.

3. Hans fader kom från Rosenborg —

Rosenborg —

Han till det tornet gångar:

»Ack du, min allrakäraste son —

Käraste son —

Huru hårdt ligger du fangen!»

4. »Ack fader, käre fader min! —

Fader min —

Jag ligger här hårdt fången,

Femtio famnar under jord —

Under jord —

I nöd och stort elände.»

5. Hans fader går för konungen in

Konungen in —

»Gif mig den fången lösan!

Tio tusen gyllen gifver jag er —

Gifver jag er —

För den fångens blodsdroppar.»

6. »Tio tusen gyllen de hjelpa ej —

Hjelpa ej —

Den herrn han måste dödas;

Pä sin hals hafver han en gullked —

En gullked —

Hon hafver hans lif förrådit.»

7. »Bär han en gullked på sin hals

På sin hals —

Den hafver han icke stulit,

Utan en jungfru hafver skänkt —

Hafver skänkt —

onom den till sin trolofven.»

8. De togo fången utur det torn —

Utur det torn —

Och gåfvo honom sakramentet.

Han ropade: »Krist i himmels tron! —

Himmels tron —

Nu är min död för handen.»

9. De förde honom på platsen ut —

På platsen ut —

På stegan månde han stiga;

Han bad ock då den mästerman —

Den mästerman —

Att han skulle få litet lefva.

10. Mästaren sade: »ej längre nu —

Ej längre nu —

Ty du aktar mig svika;

Ty gif mig hit en silkesduk —

En silkesduk —

Jag vill din ögon tillbinda.»

11. Han sade: »bind min ögon ej till —

Ögon ej till —

Låt mig först verlden beskåda!

Jag ser dock henne aldrig mer —

Aldrig mer —

Med mina svartbruna ögon.»

12. Hans fader uppå platsen stod —

På platsen stod —

Så svårlig hans ögon runno:

»Min kära son, min kära son,

Kära son —

Din död vill jag vedergälla.»

13. »Ack, fader käre, fader min —

Fader min —

Min död må du ej vedergälla;

Det komme min själ till pino svår —

Till pino svår —

Ty oskyldig måste jag dödas.»

14 »Jag sörjer ej mitt unga lif —

Mitt unga lif —

Ej heller verldslig ära;

Mer sörjer jag min jungfru kär —

Jungfru kär —

Hon gråter och sörjer så svåra.»

15. Det kom uppå den tredje dag —

Den tredje dag —

En engel af himmelen neder;

Han befalde, de skulle liket nedta',.

Liket nedta' —

Eller han ville staden nedsänka.

16. Derefter kom en hämd så stark —

En hämd så stark —

Hans död blef vedergullen,

Och hastigt nederslogs till mark

Slogs till mark —

Menniskor öfver trehundra.

17. Hvem denna visan hafver gjort —

Hafver gjort —

Det må hvar man väl veta:

Att det hafver varit en jungfru skön —

En jungfru skön —

Till sin vän i Österrike.