Beowulf (RW) 30

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Beowulf

En fornengelsk hjältedikt

Översatt av

Rudolf Wickberg

Kapitel 30
Grendels död. Moderns hämnd och död.

»Där blev striden ödesdiger för Hondscio,

»Den dödskorade. Den bältprydde kämpen

»Föll allra först: Grendel vart

»Munsbane för den frejdade hirdmannen,

2080 »Svalde den käre mannens hela kropp.

»Med blodad tand, betänkt på illdåd,

»Ville dock banemannen ännu ej gå tillbaka

»Med tomma händer ut ur guldsalen,

»Utan frestade på mig sin vilda styrka,

2085 »Grep mig med lysten hand. En vante hängde,

»Sid och sällsam, fäst med konstrika band;

»Den var till alla delar skickligt förfärdigad

»Med djävulskonster utav drakhudar.

»Dit in ville den hemske missdådaren

2090 »Stoppa mig oskyldige

»Tillika med andra. Det kunde han dock ej,

»Då jag i vredesmod reste mig upprätt.

»För långt är att omtala hur jag med min hand

»Gav detta folkgissel lön för alla illdåd.

2095 »Då, min konung, hedrade jag ditt folk

»Genom mina bragder. Han flydde sin väg;

»Njöt blott liten tid av livets glädje.

»Dock lämnade han som spår sin högra

»Hand i Hjort, då med sorg i sinnet

2100 »Den eländige sjönk därifrån till sjöbottnen.

»Mig lönade rikligt Scyldingarnes vän

»För denna dödsstorm med drivet guld,

»Med många skatter, då morgonen kom,

»Och vi hade satt oss ned till gästabud.

2105 »Där var sång och glädje: den gamle Scyldingen,

»Som sport mycket, berättade gamla minnen.

»Stundom grep den stridsdjärve i glädjeträdet,

»Den tjusande harpan, kvad stundom en sång,

Sann och sorgsen; stundom omtalade

2110 »Den hugstore konungen en sällsam saga sant.

»Stundom åter började den gamle kämpen,

»Tyngd av åldern, klaga över sin flydda

»Ungdoms stridskraft: hans inre sjöd,

»Då han, vis av vintrar, mindes mycket.

2115 »Så hade vi dagen i ända

»Vår fröjd därinne, tills en ny natt

»Kom över människorna. Snart blev då Grendels

»Moder redo till hämnd för lidandet.

»Sorgfull färdades den hemska kvinnan

2120 »— Väder-götarnes stridshat hade bortryckt hennes son —,

»Hämnades sitt barn och dödade

»Med kraft en kämpe: då flydde livet

»Ur den vise Äschere, den gamle rådgivaren.

»Och icke fingo danamännen,

2125 »Då morgonen kom, i eld förbränna

»Eller lägga på bål den käre mannen,

»Vars kraft döden tagit. Hon bar bort liket

»I fiendefamn under fjällströmmen.

»Det var för Hroðgar den bittraste sorg,

2130 »Som sedan länge drabbat folkfursten.

»Då anropade mig den sorgsne konungen,

»Att jag med din tillåtelse skulle öva jarlabragd

»Bland vågornas svall, våga mitt liv

»Och utföra hjältedåd, han lovade mig lön.

2135 »Jag fann då den vitt kända bränningens

»Fasansfulla, vilda väkterska i djupet.

»Där voro vi båda en stund i handgemäng

»— Vattnet sjöd av blod —, och i djupets sal

»Avskar jag huvudet av Grendels moder

2140 »Med väldig svärdsegg, kom med nöd

»Levande därifrån: ej ännu var jag dödskorad,

»Och Healfdenes son, jarlarnes värn,

»Gav mig sedan många skatter. —