Beowulf (RW) 32

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Beowulf

En fornengelsk hjältedikt

Översatt av

Rudolf Wickberg

Kapitel 32
En man plundrar en drakskatt. Draken hämnas med att härja bygden.

Ej av egen drift och frivilligt plundrade

Denne man drakskatten till sin¹ stora skada,

Utan av nödtvång flydde någon

2225 Hjältesons tjänare för hätska slag,

Och, saknande hem, dolde sig därinne

Den skuldbelastade mannen. Snart skådade han in,

Och främlingen greps av skräck och fasa.

Dock såg den olycklige, . . . . . . . . .

2230 . . . . . . . ² då skräcken föll över honom,

Ett dyrbart kärl.³ Där fanns en mängd sådana

Gamla skatter i denna jordhåla,

Ett ofantligt arv från en ädel släkt

Av dyrbara klenoder, som i forna dagar

2235 En okänd man hade gömt därinne

Med omtänksamhet. Alla hade döden bortryckt

I flydda tider, och den ende kvarblivne

Av hjälteskaran, han som levde längst,

Sörjde sina vänner, väntade detsamma:

2240 Att blott en liten tid längre få njuta

Av de samlade skatterna. Där stod alldeles redo

En gravhög på fältet nära vågorna,

Nyuppförd vid näset, sinnrikt skyddad.

Dit in bar då ringarnas herde

2245 De många härliga jarlaskatterna

Av drivet guld, kvad de få orden:

»Behåll du nu, jord, då hjältarne ej få det,

»Jarlarnes ägodelar! Dugande män ha förut

»Vunnit dem av dig. En våldsam död

2250 »I striden har bortryckt varenda man

»Utav de mina, som lämnade detta liv;

»De hade sett salsglädje. Jag har ingen, som kan bära

»Svärdet eller feja den guldbeslagna skålen,

»Det dyrbara dryckeskärlet: hjältarne ha gått bort.

2255 »Nu skall den hårda, guldsmyckade hjälmen

»Mista sina beslag, vårdarne sova,

»De som skulle feja stridsmasken,

»Och likaså skall härklädnaden, som i striden fick pröva

»Svärdens bett över sköldarnes brak,

2260 »Falla sönder efter hjälten: ej kan ringbrynjan

»Efter härförarens död fara vida

»Vid hjältarnes sida. Ej finns harpans tjusning,

»Glädjeträdets gamman, ej svingar sig den gode

»Falken genom salen, ej stampar den snabbe

2265 »Springaren på borggården. En våldsam död

»Har bortsänt många levande släkter.»

Så klagade han sin sorg, dyster i hågen,

Ensam efter alla, jämrade sig oblid

Dag och natt, tills dödens svallvåg

2270 Slog honom i hjärtat. Den härliga skatten

Fanns stående öppen av ett gammalt skadedjur,

En naken stridsdrake, som brinnande

Hemsöker högarna och, omvärvd av eld,

Flyger om natten. Honom frukta högligen

2275 Jordens invånare. Han brukar söka

Skatten i jorden, där han, tyngd av vintrar,

Vaktar hedniskt guld: ej får han det bättre för det.

Så bevakade folkfienden i jorden

I tre hundra vintrar den ofantligt stora

2280 Skattkammaren, tills en man förtörnade

Honom i hans sinne. Han bar till sin herre

En guldbeslagen bägare samt bad honom

Om frid och skydd. Så fanns skatten,

Och minskades dyrbarheterna. Bönen villfors

2285 Den arme mannen; hans herre skådade

För första gången mäns forna verk.

Då draken vaknade, började striden.

Den modige vädrade längs högen och fann

Fiendens fotspår. Denne hade gått för långt

2290 Med hemlig konst nära drakens huvud.

Så lätt kan den man, som äger

Herrens huldhet, med livet bestå

Lidande och landsflykt. — Skattevårdaren sökte

Ivrigt längs marken, ville finna den man,

2295 Som hade vållat honom skada under sömnen.

Het och vildsint, omkretsade han ofta

Hela högen utantill: ej fanns där någon man

På den öde platsen. Dock gladde han sig åt striden,

Åt kamparbetet. Stundom återvände han till högen

2300 Och sökte det dyrbara kärlet. Snart fann han dock,

Att någon människa hade uppletat guldet,

De härliga skatterna. Skattevårdaren

Bidade med nöd, tills aftonen kom.

Förbittrad var då högens herde;

2305 Den lede ville med låga vedergälla

Det dyrbara dryckeskärlet. Så slutade dagen

Draken till fröjd, ej ville han bida

Längre vid muren, utan for med eld,

Omvärvd av lågor. Denna början var hemsk

2310 För männen i landet, liksom det snart

Blev ett olyckligt slut för deras skatt-utdelare.

Noter:

1. Eller möjligen: till hans (furstens) stora skada.

2. Av 2 halvverser finnas blott fragment.

3. Sammanhanget i det följande är: En hjälte, som överlevat de sina, instänger sig i en till gravplats redd grotta med sina skatter. Efter hans död finnas dessa av en eldsprutande drake, som sedan ruvar över dem. Emellertid lyckas en tjänare, som råkat i onåd hos sin herre, att ur skatten stjäla ett kostbart kärl. Då draken upptäcker detta, förhärjar han bygden.