Beowulf (RW) 5

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Beowulf

En fornengelsk hjältedikt

Översatt av

Rudolf Wickberg

Kapitel 5
Götarne mottagas av Vendelhövdingen Wulfgar.

320 Över skimrande stenar förde vägen kämparne

Fram i sluten trupp. Stridsbrynjan sken,

Hård och flätad; de blanka järnringarna

Sjöngo i rustningarna, då männen kommo gående

I sina skräckinjagande dräkter fram till salen.

325 De sjötrötte satte sina sida sköldar,

De mycket hårda, mot husets vägg

Och gingo till bänken; männens stridskläder,

Brynjorna rasslade; sjömännens vapen,

De ovantill grå lansarna av ask

330 Ställdes tillsammans. Den järnklädda skaran

Var prydd med vapen. Då sporde där

En stolt hjälte efter kämparnes börd:

»Varifrån fören I pansrade sköldar,

»Gråa brynjor och visirhjälmar,

335 »En hop av spjut? Jag är Hroðgars

»Bud och tjänare. Ej har jag sett så många

»Utländske män mera modiga

»Jag tror, att I av mandom och ej i landsflykt,

»Utan av hugstorhet uppsökt Hroðgar.»

340 Honom svarade då den kraftberömde;

Hård under hjälmen, talade väder-götarnes

Stolte hövding: »Vi äro Hygelacs

»Bordskamrater; Beowulf är mitt namn.

»Jag vill nämna mitt ärende

345 »För Healfdenes son, den frejdade fursten,

»Din konung, om han ville unna oss,

»Att vi få hälsa honom, den gode.»

Wulfgar talade — det var en Vendelhövding;

Hans sinneshug var känd av många,

350 Hans tapperhet och visdom —: »Jag vill spörja,

»Såsom du beder, danernas vän,

»Scyldingarnes herre, ringarnas utdelare,

»Den frejdade fursten, om ditt företag

»Och strax förkunna för dig det svar,

355 »Som den gode tänker giva mig.»

Han gick sedan skyndsamt dit där Hroðgar satt,

Gammal och grånad, bland sina ädlingars skara.

Den kraftberömde gick och ställde sig framför

Danaherrens axlar: han kände kämparnes sed.

360 Wulfgar talade till sin vän och herre:

»Hit ha färdats män av götafolket,

»Komna från fjärran över havets vidd.

»Den ypperste av dem giva krigarne

»Namnet Beowulf. De bedja nu,

365 »Att de måtte få växla ord

»Med dig, min konung. Neka icke,

»Hulde Hroðgar! att ge dem svar

»I sina rustningar synas de värda

»Jarlars aktning; särskilt utmärkt

370 »Är hövdingen, som hitfört dessa kämpar.»