Herr Peders sjöresa

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

30. Herr Peders sjöresa

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Det var unga herr Peder,

Han kammar och krusar sitt hår;

Så gångar han sig för sin fostermor,

Frågte henne, hvad död han skull' få?

2. »Och inte så dör du på sotesäng,

Och inte blir du slagen i krig;

Men akta dig väl för de böljorna blå,

Att de ej förråda ditt lif!»

3. »Och dör jag inte på sotesäng,

Ej heller blir slagen i krig,

Nog aktar jag mig för de böljorna blå,

Att de ej förråda mitt lif.»

4. Det var den unga herr Peder,

Han gångar till sjöastrand;

Der låter han bygga sig ett skepp

Allt uppå den hvita sand.

5. Och skeppet det var utaf hvalfiskben,

Och masterna va' lika så;

Och flaggorna voro af det rödaste gull,

Som sutto derofvan uppå.

6. »I dag så låtom oss dricka,

Me’n ölet vi kunna få;

I morgon skola vi segla,

Der vinsten vi kunna få.

7. Det var båd' skeppare och styresmän,

De sköto det skepp ifrån land,

Så glömde de bort Gud Fader,

Guds Son och Helige And'.

8. De segla' i dagar, de segla' i år

Allt uppå det villande haf;

Och när som de kommo på djupaste grund,

Så började masterna gå af.

9. Herr Peder tog upp sin tärningebok,

Han kastade tärning på bord:

»Vi skola nu alla kasta den lott,

Hvem som är den syndaren stor.»

10. Och första tärning på tafvelbord rann

Emellan de sjöfarand’ män,

Lotten den föll på herr Peder,

Den unga konungason.

11. Den andra tärning på tafvelbord rann

Emellan de sjöfarand' män,

Lotten föll på herr Peder,

Den unga konungen sjelf.

12. Den tredje tärningen på tafvelbord rann

Emellan de sjöfarand' män,

Lotten föll på herr Peder,

Den unga konungen sjelf.

13. »Och efter vi äro så långt ifrån land,

Att vi ingen prest kunna få,

Så låtom oss falla för masterna ner

Och göra vårt skriftermål!»

14. Det var den unga herr Peder,

Vid masten, der han låg,

Han skulle nu göra sitt skriftermål,

Och det blef honom så svårt.

15. »I kyrkor hafver jag röfvat,

Och kloster hafver jag bränt,

Och mången adelig stolts jungfru

Båd' heder och ära förkränkt.»

16. I skogen hafver jag vandrat,

Bedrifvit både rån och mord,

Och mången redlig bondeson

Låtit sätta qvicker i jord.»

17. »Om Gud han ville mig hjelpa,

Att jag kunde komma till land,

Så skulle jag bygga en kyrka

Allt uppå snöhvitan sand.»

18. Om Gud han ville mig hjelpa,

Att jag kunde komma till by,

Så skulle jag bygga en kyrka

Och täcka den all med bly.»

19. »Om någon af er skulle komma i land,

Min fostermor frågar efter mig,

Så säg, att jag tjenar i konungens gård,

Och står mig så ridderlig.»

20. »Om någon af er skulle komma i land,

Min fästemö frågar efter mig,

Så säg, att jag ligger i böljorna blå;

Bed henne, hon glömmer ej mig!»

21. Och när han had' utfört de ord,

Rätt i den samma stund,

Det stormväder växte upp så stort,

Slog skeppet neder i grund.

_____

Se Variant af denne vise