Jungfruköp

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

17. Jungfruköp

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Och jungfrun hon gick för sin moder att stå

Så gröna va' de löfven —

»Får jag en stund åt lunden gå?»

Svika vill hon vännen sin;

Krämaren lyster hon följa hem.

2. »Och väl kan du åt lunden få gå;

Men gäck ej den väg åt sjöastrand går!»

3. Men jungfrun ej lyder sin moders råd;

Hon gick den väg, som åt sjöastrand låg.

4. »Och hör du, krämar', hvad jag spörja må:

Hvad har du att sälja allt uti din båt?»

5. »Och jag har silke och sötaste mjöd,

Och det plär vara godt jungfruköp.»

6. »Och hör du, köpman, hvad jag säga må:

Hur skall jag komma uti din båt?»

7. »Du stig på stickor, du stig på strå!

Så kan du komma uti min båt.»

8. »Du stig på stickor, du stig på sten!

Så väter du ej dina snöhvita ben.»

9. Och jungfrun drack mjöd och såg på kram,

Till dess att hon somna' i krämarens famn.

10. Och jungfrun hon somna' i krämarens famn

Hon vakna' ej förr än i främmande land.

11. »Värst gör mig om mina barn de små:

Jag slog igen dörren och gick derifrå.»

12. »Och nog ser jag på min jungfru god,

Att aldrig hon suttit gift i bo.»

13. »Och nog ser jag på skön jungfruns bröst,

Att aldrig hon stillat barnatörst.»

14. »Och inte skall du komma till din moders by,

Förr’n du har en dotter, som silke kan sy.»

15. »Och inte skall du komma till din faders land,

Förr’n du har en son, som segla dig kan.»

16. Och jungfrun hon gångar på krämarens torg —

Så gröna va' de löfven —

Hon sliter grönt silke och glömmer bort sorg.

Svika vill hon vännen sin;

Krämaren lyster hon följa hem.

_____

Se Variant af denne vise