Lindormen

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

72. Lindormen

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Lindormen rinner sig åt farstugan in —

Och de lekte —

Han sjunger så fagert om kärasten sin.

Och de lekte,

De lekte uti nätter och alla sina dagar.

2. »Och kära I min jungfru, I lofven mig tro!

I lunden der vilja vi båd' bygga och bo.»

3. »Och skulle det nu hända mig sådan stor harm,

Att jag skulle få en lindorm till man!»

4. »Och kära min jungfru, I lofven mig tro,

Och minn mig uppå munnen och lät mig sedan gå.»

5. Och jungfrun hon gångar sig åt rosend’grön äng,

Der funno de uppå en silkesbäddad säng.

6. Och jungfrun hon sprang och lindormen han rann,

Men ändå hann lindormen före fram.

7. Och jungfrun hon lade sig i sängen ned,

Och lindormen lade sig der bredevid.

8. Och der sofvo de, tills dager vardt ljus,

Och när som de vaknade, var det ett kungahus.

9. Och lindormen stod upp, han lofvade sin Gud —

Och de lekte —

»Nu är jag så god menniska, som jag har var't förut!»

Och de lekte,

De lekte uti nätter och alla sina dagar.

_____

Se Variant af denne vise