Liten Kerstin befriar sin broder (Variant)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

45. Liten Kerstin befriar sin broder
Variant

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Liten Kerstin hon går sig åt stallet in —

För hinkeli och finkeli! —

Der skådar hon de fålarne fem.

För vänner och fränder

Och svågrar och mågar

Och herrar och furstar

Och bröder och systrar

Och den, som ligger fången.

2. Hon skådar den hvita, hon skådar den grå,

Den röda så lägger hon sadelen på.

3. Sä rider hon sig pä konungens gård,

Och ute för henne sjelfva konungen står.

4. »Hvar hafver du ditt stora fångahus?

Der skall jag lysa med facklor och ljus.»

5. Mitt fångahus ligger så långt uppå land,

Att ingen stolt riddare dit komma kan.»

6. Liten Kerstin hon rider i dagarna två,

Och så far hon se, hvar det fångahuset låg.

7. Hennes fingrar voro både mjuka och små,

Så lätt drager hon de låsen ifrå.

8. »Min broder, du hör hvad jag säga må:

Hur många voro de, som bundo dig så?»

9. »Mig bundo ej fyra, mig bundo ej fem,

De voro väl hundra af konungens män.»

10. Liten Kerstin hon stampar med sporrspändan fot:

»Ack gifve, de nu alla kommo mig emot!»

11. Brådt kom bud för konungen fram:

»En riddare har lossat fångarnes band.

12. Konungen talte till tjenarne så:

»Så tag honom fast, sätt i tornet det blå!»

13. Liten Kerstin svänger sin gångare omkring,

Alla konungens hofmän dem lade hon i ring.

14. Liten Kerstin hon stryker sitt blodiga svärd:

»Och vore du ej konung, detta vore du värd.»

15. »Kära stolts riddare, du stilla ditt svärd!

Min dotter skall du få, och henne är du värd.»

16. »Din dotter passar jag så lite uppå —

För hinkeli och finkeli! —

Jag sjelf en skön jungfru, som hon, vara må.»

För vänner och fränder

Och svågrar och mågar

Och herrar och furstar

Och bröder och systrar

Och den, som ligger bunden.

_____

Se Variant af denne vise