Oväntad bröllopsgäst (Variant)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

25. Oväntad bröllopsgäst
Variant

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Jungfrun hon gångar på högan berg,

Hon skådar i djupan dal,

Der fick hon se ett gångande skepp,

Som fullt med grefvar var.

2. Det var den minsta grefve,

Som uppå skeppet var,

Han ville den jungfrun trolofva sig,

Så unger som han var.

3. Och ungersven drager de gullringar fem

Och sätter på jungfruns hand:

»Trolofva mig, du lilla vän,

Det är vårt kärleksband!»

4. »Hvad skall jag svara moder min,

När jag kommer hem igen:»

»Ack säg, ack säg, du lilla vän,

Du hitta’n i grönan äng.»

5. »Och för min moder så ljuga

Det går slätt inte an,

Är bättre att tala sanningen:

Det är ett kärleksband.»

6. Ungersven bad sin allera-

Sin allera käraste vän,

Han skulle litet bortresa

Och komma snart igen.

7. När ungersven var bortrester,

Fick hon en annan vän,

Den hon tillförne älskade;

Hon älskade honom än.

8. När tre år voro förlidne,

Kom ungersven igen;

Så frågade han kär fader sin:

»Hur mår allra kärasten min?»

9. »Du varit så länge bortrester,

I dag står din käraste brud;

Och hvem kan blifva vännen din,

Det vet allena Gud.»

10. Och ungersven gångar i kammaren,

Han kammar och krusar sitt hår,

Så gångar han sig till bröllopsgård,

Allt der, som brölloppet står.

11. Så tager han bruden i snöhvitan hand,

Han dansar golfvet kring;

Så sakta som han dansade,

Så bleknade hon på kind.

12. »Hvarför är du så bleker

Och icke något röd?» —

»De hafva ej talat sanningen,

De sagt att du var död.»

13. Och ungersven gångar i kammaren,

Slår dörren igen om sig,

Så sätter han sig på förgyllande stol,

Och skrifver det långa bref.

14. När brefvet det var skrifvet,

Och timman var förbi,

Så drager han ut sitt förgyllande svärd,

Och ränner i sitt lif.

15. När blodet börja rinna,

Som strida strömmar ner,

Så låter han upp den kammardörr,

Bad sköna jungfrun se.

16. Och hör ni, flickor unga,

Hur ymkeligt det är,

Att tala med falsker tunga,

Och ha en annan kär.

17. »Adjö, min lilla engel,

Och min utvalda vän!

Vi få väl en gång mötas åt

Hos Gud i himmelen.»

18. »I himmelen, i himmelen,

I himmelens trånga port,

Der far du en gång svara för

Hur illa du har gjort.»

_____

Se Variant af denne vise