Ridaren Tynne (Variant)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

7. Ridaren Tynne
Variant

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Dett var och en riddare från Afvelsbro öö,

Han förde sitt vapen för bröstet;

Ehvadh han är till footh eller häst,

Är han en riddare så tyster.

Styrer väl the runor.

2. Och dett var Olle, ville vargens dotter,

Hon gångar under grönaste lindh;

Hon lyster att binda the skiöttar,

Som jaga efter jortar och hind.

3. »I sitten i frijdh, mina möijor,

Och så min lilla smådräng,

Alt medan jag slår ett runaslagh,

Blomstras skall mark och ängh.»

4. Dett första slaget hon uppå gullharpan sloogh,

Hennes harpa så väll månde klinga;

Dhen lilla fogel, uppå qvisten satt,

Glömde bort hvad han skulle sjunga.

5. Den lilla fogell, uppå qvisten satt,

Glömde bort hvad han skulle sjunga;

Dhe villande diur uti skogen var,

Viste eij hvart dhe skulle springa.

6. Der löfvades skogh, der blomstrades mark,

Dett kunde vähl dhe runaslagen vålla;

Riddar Tinne sin häst med sporrarna stack,

Han kunde honom neppeligen hålla.

7. Dett var ridder Tinne,

Han springer utaf sin häst,

Så går han till Olle, ville vargens dotter,

Och sätter sig henne aldra näst.

8. »Hören ij, riddare Tinne,

Ij sittien migh icke så nähr,

Kommer min fader och fästeman,

Visserligen slåår dhe eder i hiähl.»

9. Dett sade straxt riddare Tinne,

Klappar henne på rödblomman kindh:

»Hvij svaren ij migh så illa,

O aldra kiärestan min?»

10. »Hörer ij, riddar Tinne,

För eder jag i sanning vill säga:

Min fästeman är uti berget här inne,

En kongh öfver alla villa vargar.»

11. »Förr änn ij skall hafva en bärgakonungh,

Och honom skall skie sådan lycka,

Förr skall iagh försökia mitt goda svärd

Och bryta mitt glaffven i stycker.»

12. »Rijden bort, rijden bort, riddar Tinne,

Alt medh eder älskog och villia;

Kunde ij än alla the riddarespeehl,

Honom kunde ij aldrig öfvervinna.

13. Dett var Olle, ville vargens fruu,

Hon sig genom berget sågh:

»Men hvadh giör tu under den grönaste lindh?

Fast mycket ligger ther tin hågh.»

14. »Fast bättre är tigh utj bärget sittia

Och sy uppå tin brudeskruud,

Än att tu sitter under grönan lindh

Och slåår uppä gullharpan puuhr.»

15. »Fast bättre är tigh utj bärget sittia

Och sy uppå tin brudeskrudh till ända,

Än att tu sitter under grönaste lindh

Riddar Tinne med runnerne binda.»

16. Dett var Olle, ville vargens dotter,

Hon går sig i bärget inn,

Effter fölgde riddare Tinne,

Hans glaffven som sohlen skijn.

17. Dett var Olle, ville vargens fruu,

Hon satt fram en förgyllande stoohl,

Derpå sof riddar Tinne

Alt intill hanen goohl.

18. Dett var Olle, ville vargens fruu,

Hon tog fram dhe runeböcker fem,

Så löste hon riddar Tinne frij:

Min dotter hafver sielf bundit them.»

19. »Vak upp, vak upp, riddar Tinne,

Ingen skall tig mehra binda,

Dett vill jag i sanning säija:

Min dotter skall tu aldrig vinna.»

20. »Jagh är så vähl utaf christen blodh

Och kommit utj bärget här inn;

Min syster hon boor uppå Iselandh,

Hon heeter jungfru Hermolijn.»

21. Dett var Olle, ville vargens fruu,

Hon gaf honom kläderna skiön,

Och hvar enn söm utj kläderna

Var insänkter medh ädelar steen.

22. Och dett var Olle, ville vargens dotter,

Hon ville honom fast vähl,

Hon gaf honom en brynia ny

Och dertill ett fullgodt svärdh.

23. »Aldrig skall du segla den siö,

Utan tu skall komma till landh,

Och aldrig skall tu något fingersåhr få

Af någon vreder mans handh.»

24. Dett var Olle, ville vargens fru,

Hon skiänkte in miödh och vijn:

»Dricken fort, dricken fort, riddar Tinne,

Hem kommer herren min.»

25. Derpå straxt riddarn Tinne,

Han springer uppå sin häst,

Och så rijder han af bärget fort,

Som honom tiente aldra bäst.

26. Dett var riddar Tinne,

Han rijder under grönaste lijder,

Ther mötte honom then villande varg,

Som hem till bärget skrijder.

27. »Väl mött i dagh, riddar Tinne,

Alt med tin glafven och gångar,

Hvart hänn ligger resan tin,

Mädan vägen är så långer?»

28. »Jagh hafver mig ärnat åth Iseland,

Der hafver iagh fäst mig en blomma,

Der vill iagh försökia mitt goda svärd

Antingen till onda eller fromma.»

29. »Rijden, rijden bort, riddar Tinne,

För mig skall tu freden få bära,

Tig möta the Iselandhs kiämpar sjuu,

The villia medh tig svärden sammanskiära.»

30. Dett var riddar Tinne,

Han rijder under grönaste lijder,

Ther mötte honom the kiämpar sju,

The budo honom rusta sig i strider.

31. »Ettera vill tu om ähran fäckta,

Eller om gullet det röda,

Eller vill tu rijda en dust medh mig

Om bägges våra fästermöijar.»

32. »Intet vill jag om äran fäckta,

Eller om gullet thet röda;

Men nogh vill jag rijda en dust medh eder

Om vår k. fäster möija.»

33. Första taget the togo ihop,

The kiämpar the voro alla starka,

Sönder gick herr Allegåtz svärdh

Och hufvu föll neder till marken.

34. Dett var dhe Iselandskiämpar sex,

The klädde sig utj skinn,

Sedan gingo dhe utj höga loft,

För den gambla konungen in.

35. »Här är kommen en kiämpe till oss,

En kiämpe, och så gran,

Har slagit tin broder, herr Allegåth, ihiähl

Förvist så fåhr han skam.»

36. Dett var den gambla konungen,

Han reste sina gråa håår:

»Kunnen ij den kiämpen öfvervinna,

Ij skohlen slita sabbel och mårdh.»

37. Dett var dhe Iselandskiämpar sex,

The tänkte att vinna stoort prijs,

Men somblige blefvo halte och lemmalöös —

Af skadan blifver man vijs.

38. Dett var dhe Iselandskämpar sex,

The tänkte slijta sabbel och mård,

Men i dett ställe fingo dhe slita

På det valmaret gråå.

39. Han sloogh ihiähl leijon, han sloogh ihiähl biörn,

Han bröth nedh then stora slutsstång.

Så togh han ut jungfru Hermolijn,

Som länge hade suttit i tvång.

40. Dett var jungfru Hermolijn,

Som länge hade lidit sorg och qvida,

Men nu sofver hon så söteligh

Alt vijdh riddar Tinnes sijda.

41. »Tacka vill jag Olle, ville vargens dotter,

Som hade migh med runnerne bundit;

Hade hon sådant icke gjordt,

Then jungfrun har iag aldrig vunnit»

Styrer vähl the runor.

_____

Se Variant af denne vise