Riddar Olle

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

33. Riddar Olle

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Riddar Olle rider sig allt söder under ö,

Der fäste han stolts Väna till' och tänkte hon var mö.

Riddar Olle.

2. Der fäste han stolts Väna till’ och förde henne hem,

Med rödan gullkrona på bleknande kind.

3. De spelemän de spelade på gullharpan röd:

»Gud nåde dig, fru Väna lilla, du är inte mö!»

4. »Hör du, fru Väna lilla, hvad jag dig säga må:

Hvad är det, som de spelemänner spela må?»

5. »Och eder vill jag hålla för en okloker man,

Som tror, hvad som spelas utaf en drucken man.»

6. Och Väna lilla tager af det röda gullband,

Så kastar hon det uti spelemannens hand.

7. Så kastar hon det uti spelemannens hand,

En annan klang uti harpan det kom.

8. De spelte i dagar, de spelte i tre,

Men inte ville bruden åt brudsängen se.

9. Men när den fjerde dagen åt qvällen han led,

Fru Väna lilla lade sig i sängen ned.

10. »Och hör du, Väna lilla, hvad jag dig spörja må:

När var det, du bortgaf din ära och din tro?»

11. »Min fader han var en så underlig man,

Han bygde min bur sä nära vid strand.»

12. »Han bygde min bur så nära vid strand,

Der alla de skeppare de kommo i land.»

13. »Och tolf voro de, som buren nederbröt,

Men ej mer än en, som min ära åtnjöt.»

14. »Och hör du, Väna lilla, unga bruden min,

Hvad gaf han då dig för du gaf äran din?»

15. »Han gaf mig en gullkrona så röd,

Han bad, jag skulle bära den bland fruar och mör.»

16. »Och han gaf mig ett par silfverspända skor,

Dem hafver jag slitit med stor möda och oro.»

17. »Och han gaf mig en harpa utaf det röda gull,

Han bad, jag skulle spela, när jag blir sorgefull.»

18. »Och han gaf mig en silfbodder knif,

Krist gifve, den sutte uti hans unga lif!»

19. »Och hör du, Väna lilla, du tala inte så!

Jag är nu fader till dina barn de små.»

Riddar Olle.

_____

Se varianter af denne vise:

Variant 1

Variant 2