Samefolkets religion - Dyrkan av personliga gudar
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |
Temaside: Samisk religion og mytologi
Rafael KarstenSamefolkets religion
De nordiska lapparnas hedniska tro och
kult i religionshistorisk belysning
Kap. II.
Dyrkan av personliga gudar
Den primitiva naturdyrkan som behandlades i föregående kapitel bildade uppenbarligen grunden för samernas hela hedniska religion. Det var en rent animistisk naturdyrkan, där man dock stundom finner ansatser till en mera personlig uppfattning av de andeväsen som troddes befolka de livlösa naturföremålen. Ju mera vi i lappmarken röra oss åt väster, desto klarare finna vi den urgamla animismen utvecklad i polyteistisk riktning, visserligen till stor del, kanske huvudsakligen, på grund av skandinaviskt inflytande. Starkast har det skandinaviska inflytandet varit i Norge, och hos de norska samerna finna vi i själva verket redan en fullt utbildad polyteism, med personligt utformade gudagestalter sådana som Horagalles, Åskguden, Varalden Olmai, »Världens man», Biekagalles, Vindmannen, Paive, Solen o.a. Mindre utvecklad än de norska och även de svenska samernas mytologi var de finska samernas, som i sin gudalära stodo de ryska Kola-lapparna närmast. Det gäller för oss att, i den mån det är möjligt, med ledning av källorna närmare analysera föreställningarna om dessa högre gudar sådana de framträda i olika lapska kulturkretsar, och söka avgöra vad som i varje enskilt fall utgör ursprunglig gudatro och vad som måste tillskrivas ett senare utifrån kommet inflytande.