Stolts Margareta (Variant)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

42. Stolts Margareta
Variant

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Herr Peder han sitter i höga lofft,

Han kan både dichta och märkia,

Frw Margreta sitter i högan guldstohl;

Så svåra hennes hierta mond' werka.

Min herre haer gefwit migh Orloff.»

2. Herr Peder sitter öfwer brede bord,

Han kan både dichta och rimma,

Frw Margreta gåår på Steenstufwe golflf,

Så swåra hennes ögon rinna.

3. »Planterat haar Jagh migh en Örtegård,

Bland rooser och andre små lilljer,

Där är kummen en tistel ibland;

Jagh weth icke, hwadan han är kummen.»

4. »Däth haar sigh en hiort i min hage wahnt,

Han bläder dhe bladen så nähr;

Blifwer han icke snart dädan drifwen,

Jagh skiuter honom wisserlig til döde.

5. »Äpplet sitter aldrig så högt på trä,

Deth stunder til Jorden at falla,

Däth faller så snart vti blötaste pöhl,

Såsom på hårdaste halle.»

6. »Äpplet henger aldrig så högt vp i trä,

Däth stunder til Jorden falle,

Hwilken som hafwer en hiertelig kier,

Han önske henne godt öfwer alle.»

7. Frw Margreta gåer för herr Peder at stå:

»I sware Migh nu så blijde,

I seije Migh nu vthaf Eder Mund,

Jagh will til min Fader rijde.»

8. »Du haer däth aldrig förskyllet af Migh,

Jagh skulle sware tig blijde,

Men skynda dig snarlig af min gärd,

Och kom aldrig för mig Mehre!»

9. »Min Fader gaf migh vti eder gård

Medh femten förgyllande karmar. -

Om däth hade warit tusend dertill,

Du hade dem alle förlohrat.»

10. Herr Peder tahler til lijten smådräng:

»Du töfwa icke förlänge,

Du kasta Guldsadel på Rinnaren rödh,

För henne gienem gröniste Enger!»

11. Sielf redh hoon den långe wägh,

Hem till sin Faders Gård,

Vte för henne hennes Fader ståhr,

Han war wähl swept i Mård.

12. »Du war wälkommen, kier dotter min,

Du sware migh nu så blijde:

Hwar är herr Peder, kier herren din,

Som förr pläger för digh rijde?»

13. »Herr Peder han drogh åth Roma i fiohl,

Jag wänte honom aldrig igen komma,

Wår yngste Stallswenn haar lockat Migh,

Mig sjelf till lijten fromma.

14. Herre Gudh tröste Migh arme Man,

Så skamlig du nu kommer här.

Du skynda dig nu snart vthaf min gård,

Och kom aldrig för migh mehr!»

15. Frw Margreta snoer sin häst om kring,

Hennes ögon dhe runne så strijde

Vth då kom hennes Moder kier:

»I affton må du wäl bijde.»

16. Om Morgonen arla för dager war liuss,

Sohlen skiner så blijde,

Tree lijk dhe wore i herr Lages hwss,

Som dödde af sorg och qvida.

17. Däth ena war frw Margreta,

Däth andre war hennes barn,

Däth tridje war hennes Moder,

Som dödde af sorg och harm.

18. »O Herre Gudh, tröste Migh arme Man!

Så illa Jagh hafwer leffwet,

Min hustru och barn dhe äre nu dödh,

Jagh effter i Jemmer och harm.»

19. »När lyckan hon wille medh Migh stå,

Så wille de alle migh kienna,

När sorg och bedröfwelse kom Migh på,

Monde de sin bak til migh vända.»

Min herre haer gefwit Migh Orloff.

_____

Se Variant af denne vise