Vaulo Spa

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

De Yfverborna Atlingars
Eller Sviogöthars ok Nordmänners
Patriarkaliska Lära,
Eller sådan hon var före Odhin II:s tid

Af Sämund hin Frode på Island
Efter gamla Runoböcker År Chr. 1090 afskrefven;
Men nu efter Trenne Kongl. Antiqvitets Archivet tilhöriga Göthiska Handskrifter
Med Svensk öfversättning utgifven,

af Johan Göransson
Stockholm, 1750

Sämundar Eddas Førsta Del
Vaulo Spa
Det hos Grekerna förlorade Arimaspeija

1. Hliods bith ek allar, Helgar Kindir, Meiri ok mini, Maugo Heimthallar, Vildat ek Valfauthar, Vel framteljak, Fornspiöll fira, Tha ek fremst ofnam.	Ljud beder jag af alla Helga barnen Större ok mindre, Hemdalls söner . Vil du, at jag Valfaders Underverk skal framtelja: At fira de forna Evangelia , Som jag först ok främst väl lärde.	Sif begärer ljud.   Äfvenså begynner Hesiodus Op. & Dies ok Ovidius sin Metamorph.
2. Ek man Jotna, Ár afborna, Tha er forthom mik, Födda (frädda) hoftho, Nio man ek heima Nio i vithi, Miötvith morann, Fyrir mold nethan,	Jag mins Jätterna I början borna, De som fordom mig Födde ok lärde. Nio mins jag hemen, (husen) Nio Stamträd Et måttat Stamträd, aldeles rent, Som nu ligger under molden.	Sif hade lärt sin vishet af dem, som lefvat före Floden; af de Tio Patriarker.
3. Ar var allda Tha Ymir bygthi, Bara sandur ne fär, Nä salar un (unnir), Jord fanz äva, Ne upp himin, Gap var ginunga, Enn gras hvergi. (ekki)	Början var tidens, Då Ymer bygde. Hvarken sand eller siö, Icke salar under; Jorden fans icke, Icke ofvantil Himmel; En ofantlig rymd var; Men gräs icke.	Denna ok den 5:te v. har Ovid. gjordt til en, Lib. I, Fab. 1. v. 5-20.
4. Athur Börs synir, Biothom yptho Their er Mithgarth, Morann skopo Sol skein sunnan A salar steina, Tha var grund groin, Gronum lauki	För än Bores söner Boningar öpnade, De som Midgård , Renan skapade. Sol sken sunnan Å salens stenar Då vardt grunden grön, Med grönan Lök.	Deraf skapade Attin, Vile ok Ve, all ting, se Edda 4 Themisagan.
5. Sol varp sunnan, Sinni mana, Hendi enni hogri, A himin Jodyr, Sol that ne visst, Hvar hon sali atti, Stiaurnor that ne visso, Hvar thär stathi atto, Mani thath ne visse, Hvat hann megins atti	Solen kastade sunnan, I det sinne månan, På sin högra hand, Å Himmelens hästedör. Solen det ej viste, Hvar hon salen åtte, Stjernor det ej viste, Hvar de staden åtto, Månan det ej viste, Hvad han för kraft åtte.	Sol. Måne. Stjernor.
6. Tha gengengo Regin aull A Raukstola, Ginnheilog Goth. Ginnheilog Goth, Ok um thath gettuss, Nott ok nidiom, Nofn umgafu, Myrgin heto, Ok mithian dag, Undurn og aptan, Arum at telja.	Då gingo kungerna alle Å sina Rökstolar , De dyrhelige Gudar. De dyrhelige Gudar, Ok om det öfverlade: Natt ok Nedan Namn omgofvo, Morgon kallade, Ok middagen, Undarn ok afton, Åren at telja.	Attins, Viles og Ves första Rådslag uti Skapelsen. Se 1. Mos. B. 1:26.       Namngifningen.
7. Hittoz Äsir, A Ida velli, Their er haurg ok hof, Ha timbrotho, Afla laugtho, Auth smidotho Afls kostotho, Als freistutho. Tangir skopo Ok tól giortho.	Hittades Äserna , Å Ida vallen , Altaren ok Gudahof Höga de timmrade; Smedjo-härdar de anlade, Penningar de smidde, Kraft de använde, All ting frestade: Tänger de skapade, Ok verktyg gjorde.	Den I. Ätten, Äsa Ätten. De första menniskor uti Paradis visa strax prof af många konster, säger Sif.   Penningar slagne, säger Sif.

TEKSTEN ER UNDER UDARBEJDELSE

---

Fodnoter

NB. Alla de ord, som uti Göthiska Texten hafwa TH, de hafwa i samma stafvelse bokstafven THOR i Manuscripten, hvilken ljuder i några stafvelser som DH, i andra som TH, åter i andra som THS.