Hillebrand (Variant: Herr Redebold)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

2 Hillebrand
Variant 1: Herr Redebold

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Herr Redebold han rider på konungens gård —

Uti löndom —

Och der tjente han uti åtta år.

Den sorgen var mig timad i min ungdom.

2. Och der tjente han i årena sex,

Till dess han fick gullsadel och god häst.

3. Och der tjente han i årena sju,

Så lockade han Gulleborg, så vänan en brud.

4. »Och hör du, sköna Gulleborg, hvad jag säger dig

Och vill du nu resa utaf landet med mig?»

5. »Väl ville jag resa utaf landet med dig,

Men de är' så många, som akta uppå mig.»

6. »På mig aktar fader, på mig aktar mor,

På mig aktar syster, på mig aktar bror.»

7. »På mig aktar ock min unga fästeman;

Det mesta jag rädes, så är det för den.»

8. Herr Redebold tog Gulleborg på sadelknapp;

Så redo de bort i fullt godt mak.

9. Och när som de kommo i rosende lund,

Der lyster herr Redebold hvila sig en stund.

10. Der breder han ut sin kappa så blå:

»Och lyster stolt Gulleborg att hvila här uppå?»

11. Han lade sitt hufvud i Gulleborgs knä;

Han sof en blund, han sof icke väl.

12. »Och Redebold, du sof ej så länge!

Jag hör min faders häst uti blomsteränge.»

13. »Jag hörer min faders förgyllande lur,

Som inte varit ute sen min moder stod brud.»

14. Och Redebold tog Gulleborg uti sin famn:

»I dag skall du inte nämna mitt namn!»

15. Och Redebold han svänger sin gångare omkring,

Och alla kungens kämpar han fäller i en ring.

16. Och Redebold svänger sin gängare omkring,

Han fäller sjelfva konungen under en lind.

17. »Och Redebold, och Redebold, du stilla ditt svärd!

En annan död hade min fader varit värd.»

18. Och det var en af konungens svenner små,

Han högg herr Redebold ett dödeligt sår.

19. »Och vill du nu följa din faders svenner hem,

Ell' vill du följa än din sårade ungersven?»

20. »Och inte vill jag följa min faders svenner hem;

Men väl vill jag följa min sårade ungersven.»

21. Och Redebold tog Gulleborg på sadeleknapp,

Så redo de bort i fullt godt mak.

22. Så redo de öfver den mörka långa skog,

Han talte ej med Gulleborg det ringaste ord.

23. »Och hör du, herr Redebold, hvi rider du sä tyst?

Du plär ju alltid gifva i sorgen någon tröst?»

24. »Jag må väl vara tyster och fälla af mitt mod:

Så stridelig månd' flyta af mig mitt hjerteblod.»

25. Herr Redebold han rider uppä sin moders gård,

Och ute för honom hans moder månde stå.

26. »Och hör du, herr Redebold, unga sonen min,

Hvi är din unga brud så bleker under kind?»

27. »Hon må väl vara bleker under kind,

För hon har sett sin fader falla under lind.»

28. Och kära min moder, I bädda upp min säng,

Och kära min syster, du hjelp mig i den!»

29. Och Redebold var död, förr’n hanen han gol —

Uti löndom —

Och Gulleborg hon dog innan upprunnen sol.

Den sorgen var mig timad i min ungdom.

_____

Se varianter af denne vise

Hillebrand

Kung Vallemo