Hillebrand (Variant: Kung Vallemo)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

2. Hillebrand
Variant 2: Kung Vallemo

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Kung Vallemo han sadlar sin gångare grå —

Uti löndom —

Så sent rider han på sköna jungfruns gård.

Förty det var så lofvadt i vår ungdom.

2. »Hören I, kung Vallemo, hvad jag säga må:

Hvi kommen I så sent allt uppå min gård?»

3. »Hvad, skall jag icke rida både bittid' och sent,

När du ej håller lofven, som du har lofvat mig?»

4. »Väl vill jag hålla lofven, som jag har lofvat er,

Vore det icke så många, som akta uppå mig.»

5. »På mig aktar fader, på mig aktar mor,

På mig aktar syster, på mig aktar bror.

6. »På mig aktar ock min lilla goda vän;

Det mesta jag rädes, så rädes jag för den.»

7. »Inte räds jag för din fader, inte räds jag för din mor,

Och inte för din syster och inte för din bror.»

8. »lnte räds jag för din lilla goda vän;

Det minsta jag räds, så räds jag för den.»

9. Han satte på henne sitt förgyllande svärd —

»Det plägar icke vara skön' jungfruers färd.»

10. Han klädde på henne sin kappa så blå:

»Och nu skall du rida och jag skall gå.»

11. Se'n lyfte han jungfrun på gångaren grå,

Så sent redo de ifrån jungfruens gård.

12. Och när som de kommo midt uppå skog,

Der mötte de jungfruens kära far och mor.

13. »God dag och god dag, min ungersven,

Hvar hafven I tagit er lilla smådräng?»

14. »Jag tog honom från sin moder i går,

Deröfver fäller hon så mången modig tår.»

15. »Adjö och farväl, min kära ungersven,

I faren icke illa med er lilla smådräng»

16. När som de kommo lite längre ännu,

Der mötte de jungfruns bröder sju.

17. »God dag och god dag, min kära ungersven,

Hvar hafven I tagit er lilla smådräng?»

18. »Jag tog honom från sin moder i går,

Deröfver fäller hon sä mången modig tår.»

19. »Adjö och farväl, min kära ungersven,

I faren icke illa med er lilla smådräng!»

20. Och när som de kommo uti blomsteräng,

Der mötte de jungfruns lilla goda vän.

21. »God dag och god dag, min kära ungersven,

Hvar hafven I tagit er lilla smådräng?»

22. »Jag tog honom från sin moder i går,

Deröfver fäller hon sa mången modig tår.»

23. »Väl känner jag den rosenröda kind,

Men inte känner jag det harneska skind.»

24. »Vore det ej för det skarlakan röd,

Visst sade jag, det vore min lilla fästemö.»

25. »Vore det icke för den kappa så blå,

Visst sade jag, det vore min fästemö ändå.»

26. »Adjö och farväl, min kära ungersven,

I faren icke illa med er lilla smådräng!»

27. De redo, de redo allt genom en by,

De väckte inga hundar, de gjorde intet gny.

28. De redo, de redo igenom en stad,

De väckte inga väktare, som upp i tornen va'.

29. Men som de kommo i rosende lund,

Det lyste konung Vallemo att hvila en stund.

30. Kung Vallemo han breder ut kappan blå,

Så lyfte han skön jungfrun så vackert deruppå.

31. Kung Vallemo han somnar i jungfruns sköt,

Han somnade der uti sömn så söt.

32. »Kung Vallemo, kung Vallemo, I sof nu ej så länge:

Jag hörer min faders hästar i grön änge.;

33. »Jag hörer min faders förgyllande lur,

Som ingen har blåst i se’n min mor var brud.»

34. »Jag hör min faders hästar gå,

Som ej var’t ur stallet på femton år.»

35. »Och hörer du din faders hästars gny,

Så heter jag kung Vallemo och lär för dem ej fly.»

36. Kung Vallemo tar jungfrun uti sin famn:

»I dag skall du inte nämna mitt namn!»

37. Han slog uti den första flocken

Hennes sju bröder med flätade lockar.

38. Andra slaget, som de slogo till,

Slog han tolftusen riddare och jungfruns fader med.

39. »Kung Vallemo, kung Vallemo, I stilla ert svärd!

»Min fader han var väl ej denna döden värd.»

40. Men innan hon hade det ordet väl utfört,

Så hade kung Vallemo ett banesår händt.

41. Kung Vallemo han torkar sitt blodiga svärd:

»Vore du ej min fästemö, detta vor' du värd.»

42. »Vill du nu följa en sjuker man hem,

Ell' vill du vända om och fara hem igen?»

43. Hellre vill jag följa en sjuker man hem,

Än jag vill vända om och fara hem igen.»

44. Kung Vallemo han gjorde sin gångare spak,

Så lyfte han jungfrun på gångarens bak.

45. Så redo de öfver den tolfmila skog,

Kung Vallemo han talte ej ett enda ord.

46. Hören I, kung Vallemo, hvad jag nu säga må:

Hvi rider I så tyster, hvi hafven I fält mod?»

47. »Hvad skall jag ej rida tyster, hvad skall jag ej fälla mod

Uti min venstra sida rinner mitt hjerteblod.»

48. Kung Vallemo han rider sig hem på sin gård,

Hans kära moder ute för honom står.

49. »Hörer du, kung Vallemo, hvad jag säger dig:

Hvi förer du så bleker fästemö med dig?»

50. »Hon må väl vara bleker och icke något röd:

Hon har sett sju bröder och sin fader ligga död.»

51. »Hon må väl vara bleker, hon må väl fälla mod:

I dag har hon trampat sin faders hjerteblod.»

52. »Kära min broder, du hjelp mig ned af häst,

Och kära min moder, I skaffa mig prest!»

53. »Och kära min syster, du bädda upp min säng!

Och aldrig så stiger jag mer upp utaf den.»

54. »Kära min moder, I hängen upp min hatt!

Jag lefver inte öfver denna här natt.»

55 »Kära kung Vallemo, du tala inte så!

Mången är sjuker, han dör väl ej ändå.»

56. »Kära min syster, hjelp mig uti säng!

Kära min bror, tag min fästemö igen!»

57. »Väl skulle jag taga din unga fästemö,

Visste jag att hon för dig vore mö.»

58. »Och det vill jag dig säga för visst:

Jag aldrig en gång liten Kerstin har kysst.»

59. Om morgon bittid', då dager vardt ljus,

Då var det tre lik i kung Vallemos hus.

60. Det ena var kung Vallemo, det andra hans mö —

Uti löndom —

Det tredje var hans moder, af sorgen blef hon död

Förty det var så lofvadt i vår ungdom.

_____

Se varianter af denne vise

Hillebrand

Herr Redebold