Liten vallpiga

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

60. Liten vallpiga

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Liten vallpiga hon tullade vall —

Så väl hon kan —

Hon sjunger så vackert för getterna all'.

Så väl hon qväda kunde.

2. Och konungen vakna', i högan loft låg:

»Hvad är för en fogel, så väl sjunga må?»

3. »Det är ingen fogel, fast eder tyckes så;

Men liten vallpiga med getterna små.»

4. Och konungen talte till småsvenner två:

»I bedjen liten vallpiga inför mig gå!»

5. Och småsvennen talte till vallpigan så:

»Lyster liten vallpiga för konungen ingå?»

6. »Och huru skall jag inför konungen gå,

Som int' är klädd i annat än valmaret grå?»

7 »Konungen aktar din' kläder ej uppå,

Vallvisan den lyster han höra på.»

8. Och konungen talte till tärnorna små:

»I kläden af den vallpigan valmaret grå!»

9. Då tog de af henne det valmaret grå,

Sä klädde de henne i sabel och mård.

10. Liten vallpiga gångar på Högavalsbro,

Med silkessydda strumpor och gullspända skor.

11. Liten vallpiga inför konungen steg,

Och konungen henne med blida ögon neg.

12. »Och liten vallpiga, qväd visan för mig!

En silk’stickad kjortel den gifver jag dig.»

13. »En silkesstickad kjortel den passar jag ej på,

Jag hellre vill gå vall med getterna små.»

14. »Och hör du, liten vallpiga, qväd visan för mig!

Ett gångande skepp i floden det gifver jag dig.»

15. »Ett gångande skepp i floden jag passar inte på,

Jag hellre vill gå vall med getterna små.»

16. »Och hör du, liten vallpiga, qväd visan för mig!

Min faders halfva rike det vill jag gifva dig.»

17. »Din faders halfva rike jag passar inte på;

Men hellre vill jag gå med getterna små.»

18. »Och hör du, liten vallpiga, qväd visan för mig!

Min tro och min ära dem gifver jag dig.»

19. »Din tro och din ära den kan jag ej få;

Men väl kan jag sjunga min visa ändå.»

21. Så begynte hon en, så begynte hon två,

Då började skeppen i floden att gå.

21. Och så qvad hon fyra och så qvad hon fem,

Då dansade konungen och alla hans män.

22. »Och det mig är lofvadt, det låt mig nu få,

Och låt mig så gå till getterna små!»

23. »Och det dig är lofvadt, det kan du väl få;

Men aldrig skall du mer med getterna gå.»

24. Och tärnor och jungfrur de krusa' hennes hår

Så väl hon kan —

Och konungen sjelf satte gullkronan på.

Så väl hon qväda kunde.

_____

Se varianter af denne vise:

Variant 1: Stolts Gundela liten vallkulla

Variant 2: Inga liten qvarnpiga

Variant 3: Inga lilla

Variant 4: Stolts Elin