Skirners friarefärd (NFS)

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Edda

Öfversättning:
Nils Fredrik Sander

Skirners friarefärd



Freys længsel (W.G. Collingwood, 1908)

Frey, Njords son, hade en dag satt sig i Lidskälf och såg ut öfver alla världar; han blickade in i jättevärlden och såg där en fager mö, då hon gick från sin faders skåle till frustugan. Däraf fick han mycken hjärtesorg. Skirner hette Freys skosven. Njord bad honom söka få Frey till samtal.

1.
Då mälte Skade:
“Statt upp, Skirner,
gack, sök att få
sonen vår till samtal,
och därom fråga,
åt hvilken fullväxt mö
den vise vill äkta man varda.”

2.
Skirner kvad:
”Oblida ord
af eder son kan jag vänta,
om jag går att samtal söka
och därom fråga,
åt hvilken fullväxt mö
den vise vill äkta man varda.”

3
Skirner gick till Frey och kvad:
”Säg mig, Frey,
furste bland gudar,
hvad jag veta vill:
hvi du ensam sitter
i ändlånga salen
dagarna om, min drott?”

4.
Frey kvad:
”Hur yppa för dig,
unge kamrat,
mitt hjärtas svåra sorg?
Förty att solen
signande lyser alla dagar,
dock ej å min egen önskan.”

5.
Skirner kvad:
”Ej trodde jag din önskan
så alltför hög,
att mig den ej kunde yppas;
unga vi voro
i urdagarna samman,
vi två må väl tro hvarandral”

6.
Frey kvad:
”I Gymers gårdar
jag gånga såg
en mö, som mig behagar;
hennes armar glänste
och af återskenet
all himmelen och hafvet.

7.
Mön är mig mera kär
än af män enhvar
bland ungdomsvänner i urtidsdagar;
men af asar och alfer
vill ingen man,
att vi två samman sämjas.”

8.
Skirner kvad:
”Så bringa mig då den häst,
som bär mig i skymning
öfver visligt tända vaferlågen;
det svärdet ock,
som svingar sig själft
i kamp mot jätt-ätten.”

9.
Frey kvad:
”Jag bringar dig den häst,
Som bär dig i skymning
öfver visligt tända vaferlågen;
det svärdet ock,
som själfmant kämpar,
om fyndig är den det förer.”

10.
Skirner talte till hästen:
”Mörkt är ute,
vårt mål är att fara
öfver fuktiga fjäll,
öfver tursar tätt;
bägge vi frälsas
eller oss båda tager
den glupande jätteglopen.”

Skirner red in i jättevärlden till Gymers gårdar; där voro arga hundar bundna vid ledet å skidgården, som var omkring Gerds sal. Han red ditåt, där en fäherde satt på en hög, och hälsade honom:

11.
”Säg mig, herde,
som på högen sitter
och vaktar på alla vägar,
hur med den unga mön
jag månde till samtal komma
för Gymers gråa hundar?”

12.
Herden kvad:
”Är du till döden dömd
eller död redan,
[du, som sitter till häst så hög]?
Dig skall alltid varda
vanskligt att samtal få
med Gymers mö, den goda.”

13.
Skirner kvad:
”Att kunna är bättre
än att klaga ängsligt,
när man längtar att fram fara:
till ett halfdygn
vardt min ålder danad
och hela min lifslott lagd.”

14.
Gerd kvad till sin trälinna:
”Hvad är dett för buller
och brusanda; larm,
som hörs hit in i huset?
Jorden bäfvar
och till en början skälfva
Gymers alla gårdar.”

15.
Trälinnan kvad:
”Här ute står en man,
som stigit ur sadeln
och låter gangarn å gräset beta.”

16.
Gerd kvad:
”In bjud honom stiga
i borgsalen vår
att dricka det dråpliga mjöd!
Dock anar jag med fruktan,
att här ute är
min broders bane.”

17.
Gerd kvad till Skirner:
”Hvem är det af alfer
eller asasöner
eller af visa vaner?
Hvi kom du ensam hit
öfver ektänd eld
att vår salsinrättning se?”

18.
Skirner kvad:
”Jag är ingen af alfer
eller asasöner
eller af visa vaner;
dock kom jag ensam hit
öfver ektänd eld
att eder salsinrättning se.

19.
Elfva gyllene
äpplen har jag här,
dem bör jag, Gerd, dig gifva,
frid att köpa
och att Frey du säger för dig
allt annat än likgiltig lefva.”

20.
Gerd kvad:
”Elfva äpplen
aldrig jag tager emot,
att jag en människa täckas må;
ej Frey och jag,
så framt vi få lefva,
må bygga samman båda.”

21.
Skirner kvad:
”Så bjuder jag dig ringen,
som bränd vardt
med Odens unge son;
åtta dylika
drypa af denna
hvarje natt.”

22.
Gerd kvad:
”Ej bryr jag mig om ringen
fast bränd han vardt
med Odens unge son;
ty guld mig ej tarfvas
i Gymers gårdar
att öka min faders eget.”

23.
Skirner kvad:
”Ser du detta svärd, mö,
smidigt, runprydt,
som i handen här jag håller?
Ditt hufvud jag hugger
från halsen af,
om bifall du ej mig bringar.”

24.
Gerd kvad:
”Tvång jag aldrig
tåla vill,
att jag en människa täckas må;
dock vet jag det,
om du och Gymer träffas
i kamp, skall med lust kämpas.”

25.
Skirner kvad:
“Ser du detta svärd, mö,
smidigt, runprydt,
som i handen här jag håller?
För dess eggar faller
den åldrige jätten,
varder din fader feg till döds.

26.
Med trollstaf jag slår dig,
ty tämja dig månde jag,
mö, efter mina önskningar;
dit måste du gå,
där mänskosöner
dig sedermera aldrig se.

27.
Å örnetufva
skall du arla sitta
med blicken ur världen vänd
och snegla åt Hels hus till;
mat dig vare mera led
än för män alla
den glänsande ormen är det.

28.
Ett vidunder du vare
å väg ute,
på dig skall Rimner stirra.
din åsyn enhvar förvirra;
varde du mera känd
än väktarn hos gudar,
vid grindarna snålt du gape!

29.
Tomhet och jämmer,
tvång och otålighet,
växe dig tåren med vånda!
Sätt dig ned,
jag skall samka öfver dig
bittra förbannelsers flöde,
tvefaldt lystnad och leda!

30.
Dig skola gastar
dagen igenom krama
i jättars gårdar;
till rimtursars skåle
skall du dagligen
vanka värnlös,
vanka vanför;
gråt för gamman
skall du till godo hålla
och ledsnad under tårar lida.

31.
Med en trehöfdad turs
skall du traska städse
eller utan man och make vara;
brånad dig bränne,
trånad dig täre,
vare du tisteln lik,
som trängt sig in
i den öfre andsvalen.

32.
Till skogs jag for,
till fuktigt videsnår,
gammantenen att taga,
gammantenen jag tog.

33.
Vred är dig Oden,
vred är dig Asa-Tor,
Frey skall dig högeligen hata;
illvilliga mö,
du har dig ådragit
gudarnes vrede i gammansak.

34.
Hören det, jättar,
hören det, rimtursar,
hören det, Suttungs söner,
och I själfva, asalidar,
hur jag förbannar,
hur jag förbjuder
mön att med man glamma,
mön att en man famna.

35.
Rimgrimner heter en turs,
som dig hålla skall
nedanför likgrindens led;
där skola trälar
vid trädrötter
gifva dig getters sura vätska.
Ädlare dryck
du aldrig skall få,
mö, efter din egen önskan,
mö, efter min egen önskan.

36.
Jag ristar dig turs
och tre stafvar:
vanmakt, vanvett
och vällusttrånad.
Så rifver jag det af,
som jag ristade å,
om däraf tarf tyckes.”

37.
Gerd kvad:
”Hell dig, sven, hellre nu
tag högtidsbägarn mot,
med fornt mjöd fylld!
Det hade jag dock aldrig
anat, att jag
skulle vilja vanasonen väl.”

38.
Skirner kvad:
”I ärendet mitt
vill allt jag veta,
förrän jag rider hädan hemåt:
när månde du å ting
åt manvuxne sonen af Njord
dig lämna som laga fästad?”

39.
Gerd kvad:
“Barre heter,
som vi båda veta,
en lund, där lugnt man färdas:
där om nio nätter
skall åt Njords son
Gerd sin älskog unna.”

Då red Skirner hem. Frey stod ute, hälsade honom och sporde efter tidender. Han kvad:

40.
”Säg mig, Skirner,
innan du sadlar hästen af
och stiger ett fjät framåt:
hur aflopp saken
i jättevärlden?
Efter din eller min mening?”

41.
Skirner kvad:
”Barre heter,
som vi båda veta,
en lund, där lugnt man färdas:
där om nio nätter
åt Njords son
vill Gerd sin älskog unna.”

42.
Frey kvad:
”Lång är en natt,
längre två,
hur skall jag ej i tre trängta?
Ofta mig en månad
mindre tycktes
än en half natt i bidan å brudbädd.”