Första kvädet om Helge Hundingsbane (KL)
Hopp til navigering
Hopp til søk
Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904
Första kvädet om Helge Hundingsbane (KL)
(Helgakviða Hundingsbana hin fyrra)
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► | ![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
||
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
|||
![]() |
![]() |
![]() |
||||
![]() |
![]() |
|||||
![]() |
![]() |
|||||
![]() |
Karl Ljungstedt
1904
Första kvädet om Helge Hundingsbane (KL)
(Helgakviða Hundingsbana hin fyrra)
- 2.
- Natt det var och
- nornor kommo
- att hans lefnads
- trådar lägga:
- han mest frejdad
- skulle varda
- och den bäste
- ibland furstar.
- 3.
- Hårdt hans ödes
- väf de spunno,
- när af stormen
- murar bräcktes[3];
- gyllne länkar
- ut de redde,
- under månens
- sal dem fäste.
- 4.
- De i öster
- och i väster
- dolde dem och
- under fursten
- lade allt land
- där emellan;
- en vardt fäst i
- norr för evigt.[4]
- 5.
- Dock en ångest
- städs de hyste,
- Ylfingen och[5]
- hon, som framfödt
- älskad ättling
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- – – –
- . . . . . . . . . . .
- 6.
- Högt i trädet
- hungrig korp till
- makan sade:
- 'Jag vet något':
- 7.
- 'Blott nattgammal
- står nu brynjklädd
- Sigmunds son. För
- oss det ljusnar:
- blicken han som
- hjältar hvässer;
- vargars vän vi
- glada hälsa.'[6]
- 8.
- Ren i honom
- man en konung
- såg, om bättre
- tider drömde.
- Själf gick kungen
- ur stridslarmet,
- gaf den unge
- fursten örter.[7]
- 9.
- Gaf han Helge
- namn och Hringstad,
- Solfiall, Snafiall,
- Sigarsvallar,
- Hringstad, Hatun,
- Himensvangar[8]
- och ett konstfullt
- siradt slagsvärd.
- 10.
- Snabbt vid vänners
- bröst den ädle
- växte upp i
- lyckans solsken;
- guld sitt följe
- stolte fursten
- gaf, ej sina
- skatter sparde.
- 11.
- Lät det ej på
- strider bida:
- När han blott var
- femton vintrar,
- han den hårde
- Hunding fällde,[9]
- som styrt länge
- folk och riken.
- 12.
- Sedan Hundings
- söner kräfde
- Sigmunds son på
- gods och skatter:
- hade att för
- faderns död och
- tagna bytet
- böter fordra.
- 13.
- Fursten dock ej
- böter bragte,
- gaf ej släkten
- någon mansbot,
- kvad blott, att snart
- svärdens storm och
- Odens vrede[10]
- månde komma.
- 15.
- Vid örnklippan
- fursten satte
- sig, sen han dräpt
- Hundings söner,
- Hiorvard, Havard,
- Alf och Öyolf,
- all Geirmimers[13]
- ätt utrotat.
- 16.
- Då ett sken från
- Logafjällen
- spreds, och blixtar
- ur det bröto
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- 17.
- Såg där fursten
- sköldmör rida
- hjälmbetäckta
- högt mot himlen.
- Blod var stänkt på
- deras brynjor,
- och från spjuten
- blixtar sköto.
- 18.
- Ur ulfidet
- genast sporde
- fursten dessa
- söderns tärnor,
- om de med hans
- kämpar ville
- hemåt fara;
- vapnen klungo.
- 19.
- Men från hästen
- Hognes dotter
- — vapenbraket
- bortdog — sade:
- 'Vi ha högre
- värf att sköta
- än att horn med
- kämpar tömma.'
- 20.
- 'Vet, min fader
- har sin dotter
- lofvat Granmars
- grymme ättling,
- men jag, Helge,
- konung Hodbrodd[14]
- dådlös som en
- katt har kallat.'
- 21.
- '0m få nätter
- dock han kommer
- och för med sig
- Hognes dotter,
- om du fursten
- kamp ej bjuder
- eller röfvar
- mön från honom.'
- 22. Helge kvad:
- 'Ängslas ej för
- Isungs bane[15]
- Förr skall stridas
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- om jag lefver.
- – – –
- 23.
- Härskarn bud till
- lands och vatten
- sände att till
- härfärd kalla;
- flodens glans han[16]
- rikligt bjöd åt
- kämparne och
- deras söner.
- 24.
- 'Bed dem skyndsamt
- gå till skeppen
- och vid Brandöy
- vara redo.'
- Där han bidde
- många hundra
- kämpar ifrån
- Hedensöy.
- 25.
- Och snart ut från
- Stafnsnes sågos
- guldbeslagna
- skeppen skrida.
- Då till Hiorleif[17]
- Helge sade:
- 'Har du mönstrat
- våra kämpar?'
- 26.
- Unge fursten
- härpå mälte:
- 'Långsamt är från
- Tranaöyr att
- räkna alla
- skepp, som intill
- Jorvasund nu
- synas fara.'
- 27.
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- väl tolf hundra
- trogna kämpar,
- dock i Hatun
- hälften till af
- kungens krigsfolk.
- Kamp jag väntar.'
- 28.
- Härskarn ned då
- tälten tager,[18]
- furstarne han
- alla väcker;
- högt i topp på
- Varensfjorden
- hvita seglen
- upp de hissa.
- 29.
- Åror gnissla,
- vapen rassla,
- sköldar klinga
- mot hvarandra;
- skummet yr kring
- härskarns flotta,
- snart ej längre
- stranden skönjes.
- 30.
- Så det lät, när
- hop de stötte,
- skeppens bord och
- Kolgas syster,[19]
- som när berg och
- bränning brottas.
- 31.
- Högre Helge
- hissar seglen,
- vreda vågen
- vill han möta;
- Ägers grymma
- dotter kan ej
- skeppen ned i
- djupet draga.
- 32.
- Ty från höjden
- fagra Sigrun
- kampdjärf skepp och
- kämpar bärgar,
- från den lömska
- Ran dem räddar
- och dem för till
- Gnipalunden.
- 33.
- Sen på kvällen
- stolta flottan
- flyta sågs i
- Unaviken;
- och med harm från
- Svarenshögen
- Granmars söner
- skeppen sågo.
- – – –
- 34.
- Då högborne
- Gudmund sporde:[20]
- 'Hvilken furste
- anför hären
- och i land för
- dessa skaror?'
- 36.
- 'Det i kväll säg,
- när du dina
- svin och tikar
- går att fodra,
- att stridslystna
- Ylfingssöner
- kommit hit till
- Gnipalunden.'
- 37.
- 'Här skall Hodbrodd
- Helge träffa,
- den flykttröge
- midt i flottan,
- hvilken ofta
- örnar mättat,
- när du trälars
- döttrar kysste.'
- 38. Gudmund kvad:
- 'Minns den gamla
- föreskriften:
- Kom med lögner
- ej till furstar.
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- 40. Sinfiotle kvad:
- 'Själf du var på
- Varensöy en
- vala, listigt
- lögn du spunnit,
- sagt, att ingen
- annan man du
- ville hafva
- än Sinfiotle.'
- 41.
- ['Du, din leda
- häxa, varit
- en valkyrja
- hos Valfader;
- för din skull, du
- dolska kona,
- alla Odens
- kämpar stridit.'][25]
- 42.
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- 'nio ulfvar
- vi på Sagas
- näs ha framfödt.
- Jag var fadern.'
- 43. Gudmund kvad:
- 'Ej du ulfvars
- fader varit,
- fast du äldst är
- af dem alla,
- ty du vardt vid
- Gnipalunden
- gälld af trenne
- tursamöar.'
- 44.
- 'Du var Siggeirs
- styfson, van vid
- vargars tjut i
- vida skogen.
- All slags ofärd
- har dig hemsökt.
- Du för illdåd
- blott är frejdad.'
- 47. Gudmund kvad:
- 'Förr jag vill vid
- Frekastein med
- dina lemmar
- korpar mätta,
- än jag dina
- svin och tikar
- matar. Gräla
- du med trollen!’
- . . . . . . . . . . . [30]
- 48. Helge kvad:
- 'Er, Sinfiotle,
- höfdes mer att
- gå till kamp och
- örnar glädja,
- än att gagnlös
- ordstrid föra,
- om hvarann’ I
- också haten!'
- 49.
- 'Ej så tappra
- Granmars söner
- tyckas, dock bör
- sanning sägas:
- de vid Moens-
- heim ha visat
- sig ha mod att
- svärden svinga!'
- – – –
- 51.
- Ute stod med
- hjälmen nedfälld
- Hodbrodd, såg de
- sina komma
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- 'hvadan denna
- dystra uppsyn?’
- 52.
- De i porten
- mötte kungen,
- sade honom
- Helges ankomst,
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- 54.
- 'Guldbeprydda
- mörka böljdjur[35]
- ankrats ha vid
- Gnipalunden;
- där är största
- styrkan samlad;
- snart skall Helge
- striden börja.'
- 56.
- 'Kallen Hogne
- och Hrings söner,
- Atle, Yngve,
- Alf den gamle!
- De att kämpa
- lystna äro.
- Bjudom Helge
- väldigt motstånd.'
- – – –
- 57.
- Brak det vardt vid
- Frekastein,
- när blanka svärden
- stötte samman.
- Städse Helge
- Hundingsbane
- med sitt folk var
- främst i striden.
- 59.
- 'Hell dig, furste,
- Yngves ättling![41]
- Hjältars vän,
- åt lifvet gläd dig,
- sen du fällt har
- den flykttröge,
- som så mången
- kämpe dödat.'
- 60.
- '0ch du, konung,
- väl förtjänar
- röda ringar,
- stolta sköldmön.
- Lycklig skall du
- konung äga
- Hringstad, äga[42]
- Hognes dotter.'
Noter:
- ↑ Naturen är i uppror, då en väldig hjälte födes.
- ↑ Borghild från Bralund var enligt dessa Helgesånger maka åt Volsungen Sigmund, som sedan blef fader till Sigurd Fafnesbane.
- ↑ = not 1, men detta ställe troligen korrumperadt.
- ↑ Detta betyder kanske, att Helges namn aldrig skulle varda förgätet i Norden.
- ↑ Ylfingen är Sigmund. Helge hörde kanske ursprungligen till Ylfinga-ätten, och efter Helgesagans kontamination med Volsungasagan måste då Ylfingar identifieras med Volsungar.
- ↑ Korpar och vargar glädjas, likasom örnar, när en väldig hjälte födes. Se ofvan kvädet om Helge Hiorvardsson, strof 6.
- ↑ Nämligen örter tagna på de olika gods, som Sigmund nu skänkte sin son — se nästa strof — för att därmed symboliskt beteckna, att Helge vore ägare af dessa.
- ↑ Ortnamn voro fordom ofta pluralia tantum, såsom ännu hos oss Dalarna, Majorna, Sandarna m. fl.
- ↑ Det är på grund af denna bragd, som Helge fick tillnamnet Hundingsbane.
- ↑ Svärdens storm, Odens vrede och svärdting = kenningar för strid.
- ↑ En dansk sagokonung Frode var prisad för sin långa fredliga regering. Härigenom blef Frodefred, ett allmänt uttryck för en längre vapenhvila. Se nedan Grottesången.
- ↑ Vidrer = Oden; Vidrers hundar = Odens vargar Freke och Gere.
- ↑ Geirmimer = 'spjutmimer', 'spjutjätte' = kenning för konung Hunding. Att Helge utrotat hela Hundings ätt, motsäges af Sigurdssångerna. Se nedan, dessa.
- ↑ Konung Granmars son Hodbrodd friade till valkyrjan Sigrun, konung Hognes dotter och Helges älskade. Se nästa kväde.
- ↑ Denne af Hodbrodd dräpte Isung är för öfrigt obekant.
- ↑ Flodens glans = kenning för guldet. Giukungen Gunnar kastade Fafners förbannade skatt i Rhens böljor. Se nedan kvädet om Atle.
- ↑ Denne Hiorleif är för öfrigt obekant.
- ↑ På däcken voro tält utspända till skydd mot blåst, regn etc. Dessa måste naturligtvis före en drabbning nedtagas.
- ↑ Kolga = en af Ägers döttrar (böljorna).
- ↑ Gudmund — en af konung Granmars söner.
- ↑ Att hissa en röd sköld betydde, att man kom som fiende, en hvit åter, att man kom som vän eller önskade vapenstillestånd.
- ↑ Sinfiotle = Volsungen Sigmunds och dennes syster Signys son och således halfbror till — enligt den nordiska sagan — Helge Hundingsbane samt till Sigurd Fafnesbane.
- ↑ Sigmund och Sinfiotle hade enligt Volsungasagan en tid lefvat såsom vargar i skogen.
- ↑ Enligt Volsungasagan dräpte Sinfiotle sina halfbröder, sin moder Signys och konung Siggeirs tvenne söner.
- ↑ Denna strof troligen en yngre tillsats.
- ↑ Grane = Sigurd Fafnesbanes häst.
- ↑ Denna strof troligen en yngre tillsats.
- ↑ Gullner = enligt Volsungasagan en jätte; för öfrigt obekant.
- ↑ Stroferna 38—46 äro sannolikt ett fragment af ett annat kväde.
- ↑ Att döma af Helges svar i nästa strof, torde här en strof utfallit, hvari Sinfiotle replikerat Gudmund.
- ↑ Hästnamn.
- ↑ Mist är ett valkyrjenamn, som egentligen betyder dimma. Mists häst är då marken, öfver hvilken dimman lägrar sig.
- ↑ Ovisst hvem, som här svarar. Enligt Volsungasagan skulle det vara Gudmund.
- ↑ Med Sogn menas väl här ej det norska landskapet af samma namn.
- ↑ Böljdjur — ordagrant bränningsdjur = kenning för skepp.
- ↑ Kungstinget — i originalet regenþing — troligen = den ort, där hufvudtinget i konungariket (= fylket) hölls.
- ↑ Hästnamn.
- ↑ Sårlåga = kenning för svärd.
- ↑ Häxans häst = vargen.
- ↑ Korpens byte = liken af de fallna.
- ↑ Yngves ättling = Freys ättling. Som Volsungarne härstammade från Oden, ha vi här kanske ett minne från den tid, då Helgesagan ännu ej kombinerats med Volsungasagan.
- ↑ Skalden tyckes ha glömt, att Helge fick Hringstad redan i sin barndom. Se ofvan strof 9.