Brotstycke af ett kväde om Sigurd (KL)

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif


Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904


Hjältsånger
Brottstycke af ett kväde om Sigurd
(Brot af Sigurðarkviðo)



Sigurd og Fafner - Arthur Rackham, 1913
. . . . . . . . . . . [1]


1. Hogne kvad:
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
'Hvad har Sigurd
då väl brutit,
när du vill den
tappre dräpa?'


2. Gunnar kvad:
'Mig har Sigurd
svurit eder,
eder svurit,
alla falska.[2]
Han mig svek, när
just han borde
allra mest sitt
löfte hålla.'


3. Hogne kvad:
'Dig har Brynhild
eggat till ett
dåd, som hat och
sorg skall väcka;
unnar Sigurds
famn ej Gudrun
och sin egen
ej dig, Gunnar.'


4.
Först då, sen en
varg och orm de
stekt och Gutthorm
däraf ätit,
tordes de, trots
all sin mordlust,
lägga hand på
ädle hjälten.


5.
Sunnan Rhen vardt
Sigurd mördad.
Korpen högt i
trädet skrek: 'Snart
Atle svärdet
på er blodar.
Bruten ed er
bane vållar.'[3]


. . . . . . . . . . . [4]


6.
Ute Gudrun,
Giukes dotter,
stod. Hon först af
allt nu sade:
'Hvar är Sigurd,
hjältedrotten,
när I båda
främst nu riden?’


7.
Endast Hogne
kunde svara:
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
'Nyss med svärd vi
Sigurd fällde.
Lutad står vid
liket Grane.'


8.
Brynhild då i
vild förtviflan
brast i skratt, så
borgen skälfde:[5]
'Länge njuten
nu af makten,
när I tappre
hjälten mördat!'


9.
Då kvad Gudrun,
Giukes dotter:
'Mycket bittra
ord du säger.
Ve dig, Gunnar,
Sigurds bane!
Hämnd skall hatfull
håg snart drabba.'


10.
Då kvad Brynhild,
Budles dotter:[6]
'Njuten nu af
land och vapen!
Ensam skulle
Sigurd härskat,
om han längre
lefva unnats.'


11.
'Harmligt var det,
att han öfver
Giukes arf och
folk fick råda,
att han hade
fem stridslystna,
härskarborna
söner framfödt.'[7]


12.
Vardt ona kvällen
mycket drucket.
Gladt man äfven
sökte skämta.
Strax i sömn sen
alla föllo.
Gunnar ensam
fick ej sofva;


13.
Hit och dit sig
vände, talte
för sig själf, ej
släppa kunde
tanken på hvad
korp och örn i
trädet sagt, när
hem de redo.[8]


14.
Vaknar Brynhild,
Budles dotter,
kort förrn dagen
börjar randas.
Säg hvad helst — jag
måste skrika
ut mitt kval!
Mitt hjärta spränges.'


15.
Alla tego
vid de orden.
Ingen kunde
henne fatta:
nu i hejdlös
sorg begrät hon
hvad hon glad nyss
hördes önska.


16. Brynhild kvad:
'Gräsligt, Gunnar,
nyss jag drömde:
Kall var salen,
kall var sängen.
Glädjelös du,
konung, red och
fjättrad var af
falska vänner.'


17.
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . .
'så skall all er
ätt utrotas,
ty I edens
helgd han brutit.'


18.
'Minns du, Gunnar,
när I båda
edert blod i
spåret blandat?[9]
Nu du honom
illa lönat,
som lät städse
främst dig vara.'


19.
'Lät det, när han
öfver elden
red för att min
hand dig vinna.
Vet, att hjälten,
unge konung,
alla eder
till dig hållit.'


20.
'Vet, att hjälten
mellan oss lät
guldbeslagna
svärdet ligga.
Eld det brann rundt
kring dess eggar,
klingan etsad
var i etter.'


Om Sigurds död.
I detta kväde är berättadt om Sigurds död, och det går här så till, som om de dräpte honom ute i skogen, men somliga säga, att de dräpte honom, då han låg och sof inne i sin säng. Tyskar åter säga, att de dräpte honom ute i skogen, och i det gamla Gudrunskvädet[10] heter det, att Sigurd och Giukes söner ridit till tings, när han vardt dräpt. Det säga dock alla enstämmigt, att de sveko honom och dräpte honom, då han låg och icke var vapenrustad.[11]





Noter:

  1. Endast slutet af detta kväde är bevaradt.
  2. Nämligen de eder, Sigurd svurit Gunnar att ej famna Brynhild, när han gästade henne. Upprepningen är tydligen afsiktlig. Originalets text lyder:
    'Mér hefr Sigurðr
    selda eiða,
    eiða selda,
    alla logna.’
  3. Atle är enligt den nordiska formen af sagan Brynhilds broder. Se vidare Anmärkningarna.
  4. Här torde en strof vara bortfallen, i hvilken det skildrats, huru äfven en örn skriat och siat. Härför talar strof 13 nedan.
  5. Ordagrant: »Då skrattade Brynhild — hela borgen dånade — en enda gång af hela sin själ.»
  6. Budle = Brynhilds och Atles fader.
  7. Stroferna 10 och 11, som i originalet stå före strof 8, men af Bugge flyttats hit, anses af Lüning och Sijmons vara senare tillsatser, då de blott äro urvattnade varianter af strof 8. Enligt Volsungasagan efterlämnade Sigurd blott en son, hvilken äfven dräptes på Brynhilds befallning.
  8. Ordagrant: »Gunnar ryckte på foten, började mycket tala; härfördärfvaren tänkte på hvad korp och örn sagt i trädet, när de redo hem.»
  9. Vid ingåendet af fosterbrödraskap trampade båda kämparne på en lösskuren, men i båda ändarna med marken sammanhängande torfva; därpå ristade sig båda och läto blodet droppa i fotspåret.
  10. D. v. s. andra kvädet om Gudrun. Se nedan!
  11. Att Sigurd dräptes 'ute i skogen söder om Rhen', är bevisligen den äldre traditionen, då densamma återfinnes i den tyska uppteckningen af sagan.