Brotstycke af ett kväde om Sigurd (KL)
Hopp til navigering
Hopp til søk
Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904
Brottstycke af ett kväde om Sigurd
(Brot af Sigurðarkviðo)
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► | ![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
||
![]() |
![]() |
![]() |
![]() |
|||
![]() |
![]() |
![]() |
||||
![]() |
![]() |
|||||
![]() |
![]() |
|||||
![]() |
![]() |
Karl Ljungstedt
1904
Brottstycke af ett kväde om Sigurd
(Brot af Sigurðarkviðo)
- . . . . . . . . . . . [1]
- 1. Hogne kvad:
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- 'Hvad har Sigurd
- då väl brutit,
- när du vill den
- tappre dräpa?'
- 2. Gunnar kvad:
- 'Mig har Sigurd
- svurit eder,
- eder svurit,
- alla falska.[2]
- Han mig svek, när
- just han borde
- allra mest sitt
- löfte hålla.'
- 3. Hogne kvad:
- 'Dig har Brynhild
- eggat till ett
- dåd, som hat och
- sorg skall väcka;
- unnar Sigurds
- famn ej Gudrun
- och sin egen
- ej dig, Gunnar.'
- 4.
- Först då, sen en
- varg och orm de
- stekt och Gutthorm
- däraf ätit,
- tordes de, trots
- all sin mordlust,
- lägga hand på
- ädle hjälten.
- 5.
- Sunnan Rhen vardt
- Sigurd mördad.
- Korpen högt i
- trädet skrek: 'Snart
- Atle svärdet
- på er blodar.
- Bruten ed er
- bane vållar.'[3]
- . . . . . . . . . . . [4]
- 6.
- Ute Gudrun,
- Giukes dotter,
- stod. Hon först af
- allt nu sade:
- 'Hvar är Sigurd,
- hjältedrotten,
- när I båda
- främst nu riden?’
- 7.
- Endast Hogne
- kunde svara:
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- 'Nyss med svärd vi
- Sigurd fällde.
- Lutad står vid
- liket Grane.'
- 8.
- Brynhild då i
- vild förtviflan
- brast i skratt, så
- borgen skälfde:[5]
- 'Länge njuten
- nu af makten,
- när I tappre
- hjälten mördat!'
- 9.
- Då kvad Gudrun,
- Giukes dotter:
- 'Mycket bittra
- ord du säger.
- Ve dig, Gunnar,
- Sigurds bane!
- Hämnd skall hatfull
- håg snart drabba.'
- 10.
- Då kvad Brynhild,
- Budles dotter:[6]
- 'Njuten nu af
- land och vapen!
- Ensam skulle
- Sigurd härskat,
- om han längre
- lefva unnats.'
- 11.
- 'Harmligt var det,
- att han öfver
- Giukes arf och
- folk fick råda,
- att han hade
- fem stridslystna,
- härskarborna
- söner framfödt.'[7]
- 12.
- Vardt ona kvällen
- mycket drucket.
- Gladt man äfven
- sökte skämta.
- Strax i sömn sen
- alla föllo.
- Gunnar ensam
- fick ej sofva;
- 13.
- Hit och dit sig
- vände, talte
- för sig själf, ej
- släppa kunde
- tanken på hvad
- korp och örn i
- trädet sagt, när
- hem de redo.[8]
- 14.
- Vaknar Brynhild,
- Budles dotter,
- kort förrn dagen
- börjar randas.
- Säg hvad helst — jag
- måste skrika
- ut mitt kval!
- Mitt hjärta spränges.'
- 15.
- Alla tego
- vid de orden.
- Ingen kunde
- henne fatta:
- nu i hejdlös
- sorg begrät hon
- hvad hon glad nyss
- hördes önska.
- 16. Brynhild kvad:
- 'Gräsligt, Gunnar,
- nyss jag drömde:
- Kall var salen,
- kall var sängen.
- Glädjelös du,
- konung, red och
- fjättrad var af
- falska vänner.'
- 17.
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- 'så skall all er
- ätt utrotas,
- ty I edens
- helgd han brutit.'
- 18.
- 'Minns du, Gunnar,
- när I båda
- edert blod i
- spåret blandat?[9]
- Nu du honom
- illa lönat,
- som lät städse
- främst dig vara.'
- 19.
- 'Lät det, när han
- öfver elden
- red för att min
- hand dig vinna.
- Vet, att hjälten,
- unge konung,
- alla eder
- till dig hållit.'
- 20.
- 'Vet, att hjälten
- mellan oss lät
- guldbeslagna
- svärdet ligga.
- Eld det brann rundt
- kring dess eggar,
- klingan etsad
- var i etter.'
- Om Sigurds död.
- I detta kväde är berättadt om Sigurds död, och det går här så till, som om de dräpte honom ute i skogen, men somliga säga, att de dräpte honom, då han låg och sof inne i sin säng. Tyskar åter säga, att de dräpte honom ute i skogen, och i det gamla Gudrunskvädet[10] heter det, att Sigurd och Giukes söner ridit till tings, när han vardt dräpt. Det säga dock alla enstämmigt, att de sveko honom och dräpte honom, då han låg och icke var vapenrustad.[11]
Noter:
- ↑ Endast slutet af detta kväde är bevaradt.
- ↑ Nämligen de eder, Sigurd svurit Gunnar att ej famna Brynhild, när han gästade henne. Upprepningen är tydligen afsiktlig. Originalets text lyder:
- 'Mér hefr Sigurðr
- selda eiða,
- eiða selda,
- alla logna.’
- ↑ Atle är enligt den nordiska formen af sagan Brynhilds broder. Se vidare Anmärkningarna.
- ↑ Här torde en strof vara bortfallen, i hvilken det skildrats, huru äfven en örn skriat och siat. Härför talar strof 13 nedan.
- ↑ Ordagrant: »Då skrattade Brynhild — hela borgen dånade — en enda gång af hela sin själ.»
- ↑ Budle = Brynhilds och Atles fader.
- ↑ Stroferna 10 och 11, som i originalet stå före strof 8, men af Bugge flyttats hit, anses af Lüning och Sijmons vara senare tillsatser, då de blott äro urvattnade varianter af strof 8. Enligt Volsungasagan efterlämnade Sigurd blott en son, hvilken äfven dräptes på Brynhilds befallning.
- ↑ Ordagrant: »Gunnar ryckte på foten, började mycket tala; härfördärfvaren tänkte på hvad korp och örn sagt i trädet, när de redo hem.»
- ↑ Vid ingåendet af fosterbrödraskap trampade båda kämparne på en lösskuren, men i båda ändarna med marken sammanhängande torfva; därpå ristade sig båda och läto blodet droppa i fotspåret.
- ↑ D. v. s. andra kvädet om Gudrun. Se nedan!
- ↑ Att Sigurd dräptes 'ute i skogen söder om Rhen', är bevisligen den äldre traditionen, då densamma återfinnes i den tyska uppteckningen af sagan.